Drygt sex år tog det. Att komma till en någorlunda bra inkomstnivå som företagare. Eller en nivå som skulle motsvara en månadslön på till exempel Yle. Den här månaden har jag svinmycket jobb men också extremt bra ekonomi efteråt. Bara i april fakturerar jag ungefär en tredjedel av den summa jag fakturerade under hela året i fjol. Helt sjukt, men ingen slump. Visserligen typiskt att allt ska hända samtidigt, men: att jag får så bra betalt handlar mest om att jag blivit bra på att ta betalt.
Det är svårt, det kräver övning och det tar tid. Som det mesta här i livet. Vi är sällan jättebra på något i början, utan blir bättre med tiden. Men det betyder inte att det fortfarande är lätt för mig. Nu när jag lyckats förhandla mig till bra arvoden tycker jag nästan att det är lite pinsamt. Ska de verkligen betala så där mycket? Jo, det ska de faktiskt! Det är ju liksom inga fantasisummor jag bett om och jag är faktiskt bra på det jag gör. Jag levererar! Det är mer än rätt att jag också får bra betalt för det.
Därför försöker jag se till att jag får en bra ersättning för det jag gör. Till exempel så förhandlade jag nyligen upp arvodet för ett uppdrag med 150 euro för att det helt enkelt motsvarade arbetsmängden bättre. Den högre summan gick igenom utan nåt som helst krångel från uppdragsgivarens sida. Det kan kännas skrämmande att ta betalt men samtidigt så sysslar jag ju inte med välgörenhet. Det gör knappast du heller.
Som jag redan skrev tidigare så innebär mitt faktureringsrekord inte att jag skrattar hela vägen till banken, men pengarna skänker utan tvivel ett lugn.
På jobb hos en favorituppdragsgivare – Hanaholmen.
Nu vet jag att jag klarar mig över sommaren fastän jag knappt har nåt jobb då. Jag vet också att jag kan tacka nej till sånt jag faktiskt inte vill göra eller sånt som inte är tillräckligt bra betalt. Att ha en ekonomisk trygghet är en enorm lyx – speciellt för mig som vill satsa på mitt författarskap. Det är svårt att va kreativ om det konstant finns en oro kring ekonomin. Det är ännu svårare att satsa på något om hundra andra, ekonomiskt viktigare, saker pockar på ens uppmärksamhet.
Men sex år alltså. Lite drygt. För att bygga upp en någorlunda stabil kundbas och också regelbundet få nya kunder och uppdragsgivare. Så det tar ju faktiskt en stund. Eller visst kan det gå fort också om en är målmedveten och driven, men i mitt fall behövde jag mer än sex år för att komma till den punkt då jag förhoppningsvis inte behöver känna ekonomisk oro en enda gång under resten av året. Jag har ju ingen aning om hur hösten blir, men traditionsenligt har jag haft fullt upp då, så jag har svårt att tänka mig att kurvan nu plötsligt skulle peka neråt. Speciellt efter att året fått en så bra start.
För övrigt så tycker jag att vi borde prata mer om pengar och framförallt vi kvinnor måste bli bättre på att löneförhandla och ta betalt. Själv snackar jag med mina frilansande vänner och vi jämför arvoden och priser. Och så brukar jag nästan alltid referera till frilansjournalisternas arvodesrekommendationer när jag får frågan om hur mycket betalt jag ska ha. De har faktiskt hjälpt mig otroligt mycket. Konkreta siffror som sett till att jag nu lyckas ha rekordmånad. Så himla himla bra!
Tycker du att det är svårt att prata om pengar? Eller svårt att ta betalt?
P.S. Passa på att ställ frågor till mig i mitt förra inlägg eller här. Hittills har jag fått en fråga. Ni kan bättre än så!
6 svar
Absolut! Vi borde bli bättre på att snacka om pengar, arvoden och lön. Tack för ditt inlägg!
Ja! Jag vet egentligen inte vad vi är så rädda för? Hoppas fler ska våga snacka om löner och därmed kan vi förhoppningsvis lyfta speciellt kvinnors löner.
Ja och ja, som svar på dina frågor. Prissättning är skitsvårt, och när man väl satt sitt pris får man ångest att man lagt sig för högt eller för lågt. Jag har fått tipset att helt enkelt fråga kunden om deras budget (och den enda gång jag gjort det fick jag svart på vitt så det gick bra), men egentligen vet jag inte om det är en bra metod. Så vad tror du om det?
På Friday Lab tipsade Maja om att en alltid ska låta den andra parten ge första budet – och vissa fall kan det säkert vara bra. Jag hörde om ett projekt där personen som blev tillfrågade hade tänkt be om typ 500 euro, medan uppdragsgivaren erbjöd flera tusen. MEN om du vet ditt värde så kommer du väl knappast att sätta ditt pris för lågt heller. Själv upplever jag att uppdragsgivare i många fall VILL att jag ska säga hur mycket jag ska ha betalt.
Det är svårt.. jag tar nog oftast alldeles för lite betalt för olika jobb jag gör.. Fast jag brukar tänka att syr jag ett plagg av ett tyg jag köpt för flera år sedan, så går det ju inga utgifter just nu och vissa saker går jätte fort att göra men ger ändå några sedlar.
Men hantverk är nog alltid underbetalt tyvärr..
Sen igen om jag ska utveckla någon ny modell enligt kundens önskemål så blir det nog ingen hög timlön i slutändan.
Men än så länge är det ofta bekanta eller småföretagare som beställer av mig, så då känns det också som att jag måste hålla priserna på en sån nivå som jag själv kunde betala..
Men svårt är det nog med prissättning..
Men jag har ju också en månadslön på annat jobb att luta mig tillbaka emot, så den säkerheten finns ju alltid.
Prissättning ÄR svårt! Kan du försöka svänga på det: hur mycket skulle du vara villig att betala för en liknande tjänst som du köper av nån annan? Värderar du då ditt eget arbete högre?