Jag har velat bli författare ända sen jag var fem år gammal. Jag började studera journalistik “för att jag tycker om att skriva”. Jag skriver artiklar och översätter varje dag men det senaste året har jag känt mig väldigt borttappad i mitt eget skrivande. Jag har fastnat i tanken om att jag måste producera och leverera. Jag har lagt fokus på slutprodukten – en utgiven bok – i stället för att skriva bara för att.
Jag valde rätt spontant att gå med i Friday lab för att jag helt enkelt kände att jag måste få nån sorts yttre push åt nåt håll. Inte nödvändigtvis rätt håll. Bara nåt håll. Så de senaste veckorna har jag verkligen försökt gå till botten med mitt eget skrivande och framförallt mina egna spärrar. Jag insåg att alltför mycket av mitt skrivande handlar om just slutprodukten, fastän det egentligen är en väldigt liten del av själva skrivprocessen. Jag har saknat min skrivglädje. Jag har saknat inspiration. Jag har helt enkelt saknat en skrivrutin.
Därför försöker jag nu svänga tanken. I stället för att skriva med nån sorts slutprodukt i åtanke ska jag skriva bara för att. För att det är roligt. För att jag mår bättre när jag skriver. För vem är jag när jag inte skriver? Den här tanken har gått så långt att jag funderar på om min författardröm är en lögn. Det är den ju inte, men ibland känner jag mig som en sån enorm bluff.
Om jag verkligen älskar att skriva, varför gör jag inte det då?
Förra veckan intervjuade Karin Erlandsson för SLS årsbok och blev så otroligt inspirerad av vårt samtal. Hon har utkommit med åtta (!!) böcker på sex (!!) år och det var så befriande att tala med henne. Det är faktiskt jätteokej att vara produktiv. Jag har så många gånger fått höra att en bra bok ska tid, att en inte ska utkomma med böcker för ofta osv osv. Det finns så många oskrivna regler som jag har svårt att förhålla mig till. Jag är produktiv och har flera olika projekt på gång och det känns som att det inte är “fint”. Men följande mening Karin sa under intervjun fick mig verkligen att stanna upp: “Jag tänker inte på status, jag tänker inte på något annat än att skriva.”
Resten av artikeln måste jag tyvärr panta på tills den är utgiven. Men jag lovar att du vill läsa den. Karin säger så mycket klokt och bra! Jag var faktiskt rätt nervös för att skicka den färdiga texten till henne men fick världens snällaste och finaste respons av henne. Förra våren intervjuade jag en annan författare, Ulla-Lena Lundberg, för SLS tidning Källan, och grävde i dag fram artikeln. Här ett kort utdrag ur texten:
Att hitta skrivtid handlar ändå om ett allvar och ett behov som ibland är omöjligt att tillfredsställa.
– Det är lätt att plottra bort sig. Man tänker att först gör jag det, sen det och sen det. Och sen kan jag kanske skriva. Det är ett motstånd mot att göra det man helst vill göra.
Känns ändå trösterikt att en så erfaren författare som Lundberg beskriver de känslor jag går omkring med. Det är en så universell känsla. Alla fastnar i sina texter och tankar men när en har svårt att komma i gång känns det mörkt. Så otroligt mörkt. Men i dag hade jag skrivdejt med Anne som tvingade mig att skriva och peppade och hejade. Hon påminde om att det är okej att ta pauser i skrivandet och det vet jag ju. Men jag vill skriva. Jag vill hitta en skrivrutin.
Jag vill skriva för att det är det jag allra helst gör. För vem är jag när jag inte skriver? Och vad ska jag göra för att riva ner alla dessa spärrar? Jag tror att jag är en god bit på vägen men det känns som att jag måste ändra hela mitt mindset och sånt gör en inte i en handvändning. Men jag vill ju skriva.
Vad gör du när du fastnar i ditt skrivande eller nåt annat kreativt projekt?
0
6 svar
Åh, vad jag skulle älska tanken att kunna ge ut en massa böcker på kort tid. 😀 Trots att jag också har hört att en bok ska ta tid och så vidare, så ser jag ändå ingen orsak för en att sakta ner om det går bra?
Jag tycker att det är roligt att hon talar om "motstånd", för i boken "The War of Art" så talar Steven Pressfield om "Resistance", som är en slags metafor för allt som just vill hindra dig från dina kreativa projekt.
Själv, som ett troget fantasyfan, så kallar jag detta istället för "Draken från urtiden", som har förföljt mänskligheten sen tidens begynnelse. Den vill förhindra en från att mycket riktigt uppnå sina drömmar och den har tusen verktyg till sitt förfogande, som frestelser eller rädsla.
Fast jag tar det oftast som ett gott tecken. Om Den försöker stoppa mig så betyder det att jag gör något rätt, den har börjat arbeta emot mig. Vilket betyder att jag måste fortsätta.
Iallafall, vad gör jag när jag fastnar i mitt skrivande?
1) Reder ut var problemet ligger. Varför har jag stannat? "Jägare Anderssén, varför har ni inte flyttat?!" Det kan vara flera orsaker, allt från tidsbrist till motivationsbrist. Tidsbrist går för mig ganska enkelt att fixa, jag måste då bara möblera om i mitt dagsschema (som i sig inte är särskilt långt). Men om det är motivationsbrist? Jaadu, jag jobbar ännu på att fixa det, men några idéer har jag.
2) Fråga mig själv ärligt varför jag gör detta? Gillar jag projektet? Gillar jag att jobba på projektet? Om jag gör det, varför har jag då stannat? Och om jag inte gör det, finns det något jag kan göra annorlunda så att jag börjar gilla det igen?
3) Jag kan mycket riktigt ta en paus, men aldrig helt och hållet. Ibland kan det vara att jag måste låta projektet ligga i en dag eller två medan jag tänker på det. En promenad brukar funka för mig.
4) Repeterar mantrat "Det blir nog bättre". För det tror jag, att bara man håller i tillräckligt länge, oberoende vad jag har för motivation, så blir nog något bättre. Om det är att jag faktiskt producerar en bättre text eller kan känna mig stolt över att jag försökte.
Åh tycker så mycket om dina långa och insiktsfulla kommentarer! Så intressant också att läsa om din skrivprocess! Det låter som att du kommit på ett bra system att tackla dina skrivspöken, många bra frågor och funderingar! Fortsätt kämpa mot draken!!
Jo, jag kan inte riktigt det här med att hålla mig kort. 😀
För inte så länge sen var jag i en debatt med en vän om något, och kompisen utbrast slutligen irriterat "Du ger ju inga raka svar!".
På det svarade jag att "Saker är oftast så komplicerade att jag helt enkelt inte kan ge raka, ärliga och framför allt BRA svar."
Haha! Ja så är det ju. Som journalist är jag tvungen att sammanfatta och komprimera och förenkla och det brukar framförallt forskare bli galna på. Är det en svår grej går det ju oftast inte att säga kort.
Så otroligt intressant läsning och kom verkligen till mig i rätt tid. Är i en period där jag utvärderar min skrivdröm så oerhört, vänder på den fram och tillbaka. Är det viktiga att ge ut en bok? Att försörja sig på skrivandet? Eller att skapa tid för att skriva? Man kan tro att de målen skulle leda till samma aktivitet, men det gör de inte riktigt. Om målet är att ha skrivande som inkomstkälla borde jag tex pitcha fler skrivjobb, inom nästan vad som helst – är målet bara att ha tid att skriva lönar det sig bättre för mig att jobba på mitt vanliga jobb (är ju läkare) och ta ut komptimmar och skriva på vilket projekt jag själv vill, och så vidare. Och vad är det som gör att jag vill skriva? Är det att bli läst, formulera tankar, eller få lugn och ro? Sådana saker tänker jag massor på just nu för att bena ut vad jag egentligen vill ha.
Fick ett av mina krönikejobb via Karin (hon är ju/har varit ansvarig för kultursidan i en av lokaltidningarna här på Åland, är tjänstledig från det just nu tror jag bestämt). Otroligt kompetent och driven. Ser fram emot att kunna läsa intervjun. Och är så sugen på hennes bok om skrivandet också.
Hoppas du hittar dit du vill i ditt skrivande – och att jag hittar dit jag vill i mitt. heja oss!
Ja det är ju så kluvet! Jag jobbar ju med mitt drömyrke – alltså skrivandet – men drömmen handlar ju om mycket mer än att skriva journalistiskt. Och ju mer jag "dagjobbar" desto mindre ork har jag för det skönlitterära så det blir lite av en jobbig spiral. Mitt största problem är nog att jag har svårt att se mitt skrivande som ett jobb, men kanske det kommer en dag?
Ska försöka komma ihåg att länka till artikeln med Karin så fort den är publicerad. Så mycket klokskap i den kvinnan. <3
Och jag hoppas också vi hittar dit vi vill i vårt skrivande. Det kanske tar sin tid, men det kommer. Det är jag säker på. (Tills vi tappar bort oss nästa gång alltså, hehe.)