Bankrån och resenedräkning

Sista hela arbetsveckan före årets första (och antagligen största) resa är här. Jag inledde dagen med att vakna på lande klockan 6.18, tio minuter före väckarklockan. Nästan alltid så. Har typ aldrig försovit mig. Inte ens till en enda morgontur på radion. Pappa skjutsade mig till bussen och strax efter nio var jag på kontoret efter en snabb sväng hemma. Jag hade tänkt yoga med mina kontorskolleger men huvudet och kroppen känns extra tungt i dag och jag hoppas att jag inte ska bli sjuk just nu före resan.

I dag ringde jag till Forex och reserverade argentinska pesos och jag lär ha haft tur. Det är tydligen svårt att få tag på den valutan men nu hade det just kommit in en leverans (ganska spännande bransch ändå, pengar och valuta). Jag skrev faktiskt en fri skrivövning förra veckan som började med orden: “Har vi rånat den här banken förut? Det känns som så?” Det blev en dystopisk kort text som påminde mig om hur mycket jag saknar att få en skrivövning och ungefär tio minuter tid på mig. De där övningarna kan verkligen resultera i vad som helst. Men inte riktigt samma att sitta ensam hemma. 🙁

Jag gestikulerar åt Johannes att han ska stå kvar där han är och rusar inåt i bankvalvet som är fyllt av disketter. Jag minns knappt papperspengarna från min barndom, har inte sett en riktig sedel på flera år. Ingen jag känner har längre pengar, bara de fattigaste som har några papperslappar kvar som inte längre har något värde. När disketterna kom hade de ingen chans att lösa ut dem och nu är det för sent. Ändå ser jag hur många försöker köpa mjöl och ägg med sedlarna i ett sista desperat försök att få mat.

Disketterna är försedda med ytterligare ett kodlås för att de inte ska hamna i fel händer men jag vet att Alva kommer att lösa det. Hon kan koda om vad som helst. Däremot har jag ingen aning om vilka summor disketterna innehåller. Enligt ryktet har allt fler banker börjat ha fejkade disketter i valven för att det sker så många rån. De kan inte längre kontrollera koderna, vi är mycket snabbare på att hacka in oss än de är på att skapa skydd.

Fastän det är måndag är det ingen handboll i kväll. Känns så märkligt. Nästan kriminellt att ha en hel måndag kväll i soffan? Så inrutad är den där träningen. Undrar vad jag ska hitta på? Kanske lyssna på ljudbok, läsa fysisk bok och äta choklad. Det låter väl bra?

Den här veckan ska jag göra ett antal intervjuer (bland annat i Karis och på det nya barnsjukhuset i Helsingfors), skriva tre artiklar, korra översättningar jag gjort, ha mentorträff med mina adepter, träffa en hel massa vänner och släcka alla bränder före resan. Jag skrev det faktiskt in i min Todoist för fredag: släck alla bränder. Bara to do tycker jag.

Jag ska också jobba med en text som jag delvis hade gett upp på men som jag ändå bestämt mig att skriva. Ska för en gångs skull inte säga så mycket mer. Eller jag kan säga att det är svårt och besvärligt att skriva i en genre och stil som jag inte är van vid. Men jag tänker mig att det är bra att utsätta sig och testa. Tänk om det ändå är min grej? Jag brukade ju fnysa åt alla som yogade och nu älskar jag det.

Det är liksom aldrig för sent att ändra sig (hej dagens största kliché). Så kanske jag en dag ger ut både poesi och novellsamlingar. Eller så inte. Nej huhhu nu svamlar jag. Min hjärna funkar inte riktigt i dag. Bara 5,5 arbetsdagar kvar nu. Sen väntar äventyr i min absoluta favoritvärldsdel.

Kan du inte berätta nåt roligt/härligt/knasigt som hänt dig den senaste veckan för att pigga upp mig?