I dag hände något historisk i Kugge AB (eller Pinions ky som mitt företag egentligen heter). I dag gick jag nämligen till jobbet för första gången under företagets nästan tusen dagar långa historia. Jag gick alltså till en konkret arbetsplats med en kaffemaskin (som också ger ickekaffedrickande mig tevatten), andra människor och till och med ett yogarum.
Jag har alltså skrivit på ett kontrakt på ett nyöppnat coworking-ställe! Redan i mars funderade jag på om det skulle vara lönsamt att betala för en kontorsplats och kom då fram till att kanske, jag vet inte? Men tidigare i augusti råkade jag ramla över ett bra erbjudande för det här stället och tänkte att nu om någonsin ska jag ge en kontorsplats en chans. Om det inte känns rätt eller bra är det bara att återgå till hemmakontoret. Inte svårare än så liksom.
Än så länge ganska tomt, men antar att här snart sitter en massa hipsters och knattrar på sina MacBooks.
Hittills har jag inte hunnit vara här mer än några timmar men jag har redan druckit två koppar te, ätit min medhavda lunch (ensam! känner ännu ingen!), pratat (!) med andra personer om diskmaskin, bestick och annat viktigt folk pratar om på kontor. Och gjort en första snabb översättning av några texter för en kund. Tydligen måste en faktiskt jobba på kontor också och inte bara drälla runt. Nu ser jag fram emot fredagens after work, morgonyogan som ordnas en gång i veckan och måndagsfrukosten!
Ja, just så här enkel är jag. Säger nån gratis te, morgonyoga, måndagsfrukost och after work (med några drycker huset bjudet på varje fredag) faller jag i fällan och tycker det låter mer än perfekt. En stor bonus och förhoppning är att jag om nån månad kommer att ha en drös nya kolleger att luncha, yoga och afterworka med. Det bästa är dessutom att mitt nya kontor befinner sig bara några hundra meter hemifrån, så tröskeln att ta sig till jobbet är extremt låg.
Framför den här scenen ska jag orera i allmänhet eller bara läsa högt ur min roman. Vare sig folk vill eller ej.
I dag känner jag mig också som en extra bra företagare efter att en offert jag skickade iväg tidigare i veckan godkändes. Summan kändes stor, men extremt rimlig. Problemet är väl mest att en som journalist sällan får sådär jättebra betalt. Det betyder ändå inte att min yrkeskunskap och insats inte skulle vara värd mer än jag brukar få. Jag hoppas att jag i fortsättningen blir ännu bättre på att lägga ett rimligt pris på mitt arbete. Det är trots allt bara jag själv som kan påverka hur mycket pengar mitt företag drar in och den ekonomiska oron finns ständigt där, fastän jag hittills alltid klarat mig.
I kväll blir det ännu mer företagar/bloggpoäng när mina bloggkolleger Jennifer, Malin och Corinne kommer hem till mig och vi tillsammans ska fundera på målsättningar för hösten. Jag har tidigare lagt mål för mig själv, men det känns mycket roligare att göra det tillsammans. Då känns det också som om jag har ett ännu större ansvar att uppfylla mina mål – jag är inte längre ensam om dem.
I det här rummet ska jag bli vig, vigare, vigast. Eller kanske ta en tupplur nån gång?!
Förresten så undrar jag nog lite vad som pågår i mitt liv just nu. Gymmedlemskap och kontorsplats på en och samma vecka?! Jag som både jobbat och tränat hemma hur länge som helst. Men nu hoppas jag att jag blir ännu bättre på att skilja på jobb och fritid. Antagligen kommer jag att både jobba och träna hemma också i fortsättningen, men jag hoppas det kommer att vara mer undantag än regel.
Jennifer påstår att jag har ålderskris (fyller år på söndag!), själv tror jag att jag bara behövde lite förändring. Nya rutiner kanske medför sig ny iver. Och det är bra att komma ihåg att ingen lösning behöver vara för evigt och att det alltid är okej att testa nytt eller avsluta något en påbörjat. Glad onsdag gott folk!
0
