Jag är säker på att många jobbar alldeles för mycket. Det har funnits perioder när jag jobbat alldeles för mycket. Därför är det otroligt viktigt att det finns perioder av vila. Ingen kan jobba hela tiden. Ingen. Eller okej, visst går det, men efter intensiva perioder känns det som om jag inte kan tänka en enda klar tanke och då går det knappast jättebra att vara speciellt kreativ? Och jag tror de flesta funkar på någorlunda samma sätt. Alla behöver vila och ladda om ibland.
I går landade jag i Berlin för att ha semester. Planen var att jag skulle vara klar med redigeringen av Nationen och bara ta det lugnt här i tre veckor. Nå nu gick det inte riktigt så. Den sista veckan i Finland valde jag att hänga med typer jag tycker om (och att stressa upp mig inför resan) så jag hade helt enkelt inte ro att sitta ner och skriva.
Men vet ni vad? Det gör faktiskt inte så mycket. Nu är jag i Berlin och har all i tid i världen. Det var ju till och med i den här stan jag började min författarresa. Så att sitta med datorn och manuset i några dagar är absolut inget problem. Att försöka bli klar med redigeringen före resan hade stressat mig mer än tanken på att redigera klart här i Berlin. Jag har också haft en del jobbgrejer. Lite översättning, en artikel, smått och gott. När juli byts till augusti är det inte heller otänkbart att mejlboxen plingar till lite oftare – eller så inte. Frilansarens ständiga ovetskap om vad som komma skall (fast nu har jag faktiskt ett lite större projekt som borde kicka i gång på allvar nångång under augusti).
Tanken var som sagt att semestra i Berlin, men om min semester betyder att jag måste (eller kanske får?) jobba varje dag i någon timme så stör det mig inte alls. Jag tror egentligen att det är mitt ultimata tillstånd. Att åka bort för någon vecka eller tre och i princip vara ledig, men samtidigt ta hand om det som behöver tas hand om. För någon annan är det här säkert en mardröm men jag trivs så evinnerligt bra. Om jag jobbar en eller tre timmar, har jag ändå oändligt många lediga timmar kvar varje dag. Min skrivresa till Budapest var därför helt fantastisk – skriva och turista i ett = perfektion.
Samtidigt vet jag hur otroligt viktigt det är att verkligen ladda hjärnan. Ta en ordentlig paus. Men jag har fått göra det rätt så mycket i år så jag har inget emot det här upplägget nu i Berlin. Jag vet inte om jag semestrar på jobbet eller jobbar på semestern men det spelar inte så stor roll. Det viktigaste är att jag trivs och mår bra.
Hur funkar du? Kunde du tänka dig några timmar jobb också under semestern om det betyder att du skulle ha ett lite lugnare tempo resten av året? Nu garanterar ju inte det här upplägget inte att det blir stressigt nån annan gång för mig, men en kan ju alltid drömma, hehe.
0
2 svar
Låter fantastiskt! Skrivresor är det bästa som finns, men än så länge är detta bara en hobby för mig så vet ju förstås inte hur det skulle kännas om det var mitt jobb, men kan inte tänka mig annat än att det vore grymt! Med mitt nuvarande jobb så nej. Då vill jag verkligen inte jobba på semestern, det suger så mycket energi från mig. Hoppas du får det toppen nu!
Tack Helena! Hittills har det varit fantastiskt! Fastän skrivandet så klart är en sorts jobb för mig funkar det ändå bra att jobba lite och semestra lite. Med något annat jobb (mindre fritt kanske?) skulle det knappast vara lika kul. Hoppas du en dag får chansen att satsa mer på skrivandet! 🙂