Årets bästa måndag

Alla som känner mig och har följt med på bloggen vet att att måndagar och jag inte är en så där speciellt lyckad kombination, men gårdagen överträffar nog väldigt många dagar i år. Jag kan lätt säga att gårdagen var årets bästa måndag och det beror på tre saker. 

För det första hängde jag med min kompis Ida och hennes son. Vi talade liv, kärlek, förhållanden, hur vi allra helst vill bo och mycket till. Och så hände något stort: jag köpte mitt livs första krukväxt! Jag har verkligen inga gröna fingrar men kanske det är åldern som gör att jag känner att det är dags att gräva händerna i myllan?  

För det andra så var jag moderator på ett seminarium om kvinnors pensioner. En nästan fullsatt sal, tre experter och en paneldiskussion skulle jag hålla i. Jag var så otroligt nervös inför och rädd att jag skulle säga något helt galet eller ställa en dum fråga. Men i stället fick jag jättemycket beröm efteråt och det kändes så bra. Jag vill så gärna göra mer av den här typen jobb!

Och för det tredje (och det allra allra bästa): jag fick ett biblioteksstipendium från Centret för konstfrämjande (eller Taike som det förkortas på finska! Mejlet kom efter klockan tio i går kväll och sidan krånglade när jag loggade in för att läsa beskedet, men efter att ha klickat mig än hit än dit hittade jag en pdf där det står att jag får 4000 euro! Jag är fortfarande ganska chockad, men mest glad så klart. Nu behöver jag verkligen inte stressa över ekonomin och kan ge Nationen all min kärlek. Tack tack tack Taike, det här betyder så otroligt mycket för mig! 

Jag måste ändå erkänna att jag ganska direkt kände skuld. Behöver jag verkligen så här mycket pengar? Så länge tar det väl inte att skriva en bok? Klassiskt bluffsyndrom som jag ska skaka av mig. Jag förtjänar de här pengarna och kommer att använda dem för att helhjärtat kunna redigera min andra roman. De här pengarna möjliggör att jag inte behöver stressa och hetsa fram boken, utan verkligen kan ge mitt allt utan att samtidigt bolla hundra andra jobb.  

Fastän framförallt februari och mars var ganska jobbiga månader för mig kan jag inte säga annat än att jag lever min dröm. Mitt liv är så gott som perfekt och jag känner mig så otroligt glad och privilegierad för allt jag har och allt jag får göra. Tänk att jag får jobba med det jag allra helst vill göra?