Efter en lång och inspirerande dag promenerade jag hem i ett Helsingfors som försiktigt vaknar till våren. I morse var det grått, regnigt och kallt men till kvällen sprack molntäcket, måsarna skränade och hela staden viskade om kommande varma dagar och ljusa nätter.
Kanske är det alla samtal i dag jag fått ta del av – först under ett inspirerande arbetslivsseminarium riktat till journalister och så under kvällens underbara litterära samtal mellan Philip Teir, Hannah Lutz och Catariina Salo – men när jag gick hem kände jag hur hela världen liksom låg framför mig.
Alla dörrar står öppna, alla möjligheter finns där för mig om jag bara vågar. Så hisnande känsla. Nu gäller det bara att våga. Vad är liksom det värsta som kan hända? Att det skiter på sig? Värre har jag varit med om.
Men andra ord: kroppen är full av vårkänslor och huvudet fullt av drömmar och planer. Just så där som det ska vara den här tiden på året. Nån annan som har vårpirr i magen?
0