Mina sämsta dejter

Alla hjärtans dag är här – Facebook har påmint mig genom att tipsa att jag ska överraska min älskling med en överraskningsresa till Venedig så att vi kan pussas där. Nå som ni vet så finns det ingen att pussas med just i dag och det kanske finns andra singlar där ute som bara vill spy över alla rosa ballonger och hjärtan.

Därför tänkte jag att vi kan väl skratta åt riktigt dåliga dejter? Själv vill jag inte ens tänka på hur många dåliga dejter det blivit genom åren (svar: många) men det finns ju några som faktiskt borde få plats i historieböckerna. 

För jag brukar alltid säga: det värsta som kan hända på en dålig dejt är att det blir en rolig historia – i dag har jag så många att jag kunde fylla en bok. I dag tänkte jag berätta om två.

Den första var en regnig dag i augusti 2011. Jag hade precis bestämt att jag skulle ge nätdejting en chans till. På den tiden fanns inget Tinder utan det var hederlig nätdejting som gällde. Jag hade snackat med en läkare (!) som verkade sportig och ambitiös men allt började gå snett när vi skulle bestämma dejtplats. Senast vid det här skedet borde jag ha backat, men nej.

Han hade tight schema den dagen, han skulle studera och sen vidare på något annat men han skulle hinna med en kaffedejt. Han föreslog Böle station. För den som inte varit i Helsingfors kan jag berätta att det är ungefär sista stället där en ska gå på en dejt.

Det ösregnade när jag tog bussen till Böle och kände smått på mig att det här inte kommer att bli bra. Vi träffades och känslan förstärktes. Han var iklädd träningskläder – inte så där snyggt som många i dag – utan hederligt slitna träningsskor och nån sorts träningsoverall. Jag minns faktiskt inte exakt.

Vi gick upp till andra våningen till en indisk (?) restaurang och drack Liptons Earl Grey ur fula tekoppar och jag tror inte vi hade något att prata om. En knapp timme senare sa vi hejdå och sågs aldrig igen.

Det låter kanske inte så farligt men det är en av de märkligaste upplevelserna jag varit med om tills för en tid sedan då jag hade lunchdejt med en kille. Han verkade lite märklig inför så jag får väl skylla mig själv för att jag över huvud taget skulle träffa honom.

Vad jag än sa under dejten ville han ha statistiska bevis, exakta siffror. Jag kunde inte konstatera något om samhället utan att slänga fram bevisen så att säga. Men vänta, det blir bättre (eller egentligen mycket sämre).

I något skede kom vi in på våld mot kvinnor och han sa att han hade tittat på våldtäktsstatistiken i Finland och ”den kan ju inte stämma, det kan omöjligen göras så många våldtäkter i Finland”. Han hade räknat ut att om statistiken stämmer blir varje finländsk kvinna våldtagen i medeltal 1,9 gånger under sitt liv (eller hur det nu var) och det här kunde ju absolut inte stämma enligt honom (alltså suck!!). 

Jag försökte argumentera enligt bästa förmåga, men han fattade verkligen noll. Jag förstår faktiskt inte varför jag satt kvar så länge. Till slut steg jag upp och sa ”den här dejten slutar nu” och så gick jag iväg.

Ja håhå. I kväll finns det ingen risk för en dålig dejt, jag ska nämligen på massage! Jag tänkte också unna mig lite sashimi på lax och avokado och kanske ett glas vin. Och så ska jag dejta mina bästa personer – mina karaktärer.

Hur har din sämsta dejt varit?