I går kväll åkte jag i väg till Schildts & Söderströms på feministiskt julmys med Peppe. Peppe inledde kvällen med att berätta hur hennes ex-pojkvän från 20-årsåldern misshandlade henne men att hon ändå fortsatte vara ihop med honom. Delar av den berättelsen finns med i Livet & patriarkatet som alltså var anledningen till själva kvällen.
Fastän jag läst historien i boken blev den så klart hundra gånger värre när Peppe berättade den i går kväll. Jag har själv lyckligtvis aldrig haft nån kille som skulle ha varit våldsam mot mig, men jag kan på ett sätt förstå att det är svårt att lämna någon i en sådan situation – fastän en rationellt förstår att det är det enda rätta. Men speciellt när det gäller känslor är vi sällan rationella …
Trots tråkiga historier blev det en superbra kväll med intressanta diskussioner. Var så kul att få se Peppe som ju normalt finns i L&A. Dessutom fick vi en fin julklapp med oss hem, bland annat Basses jubileumsalmanacka för nästa år. Blev superglad över att få den!
Men julklapparna tog inte slut där! I dag fick jag nämligen en superfin julklapp av en fellow feminist. Linnea ordnade julklappsutbyte för medlemmar i Facebookgruppen Finlandssvenska feminister och jag fick världens finaste julklapp! En vingpenna färgad i guld som kan användas som bokmärke. Fast jag tycker pennan är så fin så den får kanske bara stå framme och vara snygg.
Alltså! Blev så sjukt lycklig när jag öppnade paketet. Tack tack tack!
Alltså systerskap – finns ju få saker som är bättre än det! Peppe gav oss också en läxa: vi som kvinnor ska se till att lyfta andra kvinnor, det gör män nämligen hela tiden. Jag ser det inte som någon tävling mellan könen, men det ska framför allt inte vara en tävling mellan kvinnor. Det finns utrymme för många bra kvinnor och män. Vi kan alla lyfta varandra. Kanske det kan vara din julklapp till någon?
0
4 svar
Tack för att du kom och deltog i diskussionen! God jul!
God jul Peppe och tack för allt du lärt mig! <3
Det är bra och starkt och fint på alla sätt då någon ställer upp och berättar om våld hen blivit utsatt för. Jag blev också misshandlad av min förra man, för snart trettio år sedan. Det dröjde många, många år innan jag återhämtade mig från allt som det innebar.
Usch vad obehagligt och jag förstår att återhämtningen tagit tid. Precis som du skriver så behöver vi höra de här historierna, jag tror nämligen att många skäms (helt i onödan!!!) och inte vågar prata om det därför. 🙁