Om gårdagens inlägg hette jättemycket söndag kunde dagens inlägg heta jättemycket måndag. Men i stället blir det en lista på sånt jag tänker på just nu.
Ett. Det är bara en vecka kvar av Nanoplanering och jag har inte alls planerat så mycket jag tänkt mig. Panikdags? Fast i och för sig har jag själva storyn rätt klar för mig (fastän allt inte är nedskrivet). Det blir ett klassiskt upplägg men det är ju ändå min historia, så räknar med att det blir bra och originellt ändå. Självförtroendet på topp, hehe.
Två. Jag hade tänkt skicka ut ett nytt inspirationsbrev i morgon men på grund av sjukdom och en massa jobb jag måste koncentrera mig på skickar jag ut det nästa veckas tisdag i stället. Har du inte skrivit upp dig på listan är det dags att göra det nu! Skickar sedan första brevet också. Natürlich!
Tre. Ibland drömmer jag om mina releasefester för att orka med skrivandet. Sandra Beijer hade fixat alldeles geniala ölflaskor till sin release för Allt som blir kvar – etiketter där det står Allt som blir öl. På min etikett skulle det naturligtvis stå Vad heter öl på spanska? Tycker det är extra roligt i och med att typ ALLA vet att det heter cerveza. Jo, jag har dålig humor.
Fyra. Nu är den där äckliga hösten här. Det är kallt, ruggigt och mörkt. Men om 71 (!) dagar åker jag till Argentina. Jag känner att det snart skulle vara dags att planera lite. Känner du nån i Buenos Aires (eller bor du där själv) får du gärna hojta till!
I lyxbuss i Argentina 2009. Sov så gott så jag blev väckt till frukostserveringen!
Fem. Att jag nu varit singel i fem månader. Att jag överlevt. Att jag mår bra. Att jag trivs ensam och kanske för första gången nånsin inte behöver nån annan, för jag behöver mig själv så mycket nu.
Vad tänker du på?
Ibland åker jag hiss och fotograferar mig själv. Så där som moderna människor gör.
4 svar
Väntar med iver på inspirationsbrevet, kanske det kunde få mig att skriva ett nytt blogginlägg, det har varit lite segt med mitt skrivande nu. Jag hoppar nog över Nano i år… i väntan på att lektören ska kommentera mitt förra Nanomanus. Tror jag. 🙂
Hoppas jag kan inspirera dig, men det tror jag faktiskt! 🙂 Men jättespännande med lektörskommentarer!
Själv så tänker jag också på nano, men har inte heller planerat så mycket. Jag lärde mig förra året att allt åker ändå ut för eller senare. Jag skulle vilja måla upp en bild som författaren Ray Bradbury använde då han pratade om att skriva: Tänk på det som ett snöfält. Du har dina karaktärer vid en startlinje, sen skjuter du ett startskott och låter dem springa. Sen följer du efter deras fotspår.
Jag har gjort ungefär en sådan planering, jag har en rad karaktärer och en s.k "MacGuffin" (Ett föremål som alla vill ha av någon orsak) och så har jag en miljö. Sen under Nano tänker jag låta dem jaga denna MacGuffin och se vad som händer. 🙂
Så jag vet inte SÅ mycket vad som händer. Jag har nog några idéer om vart jag önskar min story skulle gå, men det känns onödigt att försöka tvinga storyn att gå åt ett visst håll. 🙂
Låter som att du ändå har ett fint startläge. Jag känner att jag kanske skulle vilja veta liiiite mer om min huvudkaraktär, men jag antar att det kommer senast när jag skriver. Gillar ju inte heller att planera för mycket, det är häftigt att se vart det drar. Och jag vet hur det slutar så det är i alla fall under kontroll! 😀