fbpx

Alltid nöjd?

De senaste månaderna har jag funderat mycket på vem jag är och vad jag vill. När ett förhållande tar slut har en ju världens chans att backa bandet lite och fokusera på sig själv. Eller som ett råd jag fick: dags att reboota till fabriksinställningarna.

Det jag kommit fram till och som jag kanske också alltid vetat om mig själv är att jag för det mesta är ganska nöjd och glad av mig. Visst, jag har inte varit med om massvis med motgångar i livet, men alla får vi väl vår beskärda del av skiten.

Jag har kallats tjock. Jag har mobbats i skolan. De pojkar jag var dökär i var aldrig kära i mig. Ibland har folk garanterat varit trevliga mot mig för att de vet att jag fixar och de slipper.

Men nej, jag har inte levt ett speciellt tungt eller jobbigt liv, så kanske har det varit ”lätt” för mig att vara nöjd?

”En del är för dumma för att ha ångest, det är smart”

Jag brukar också säga att jag har världens sämsta minne: jag glömmer helt enkelt bort när folk har varit jävliga mot mig. Jag skakar av mig det och går vidare. Jag vill helt enkelt inte lägga energi på att sura (med det sagt: klart jag också ältar!).

Visst surar jag ibland, älskar inte allt och alla hela tiden, men för det mesta är jag ivrig, nyfiken och glad. Jag går i gång på knäppa idéer och tycker sällan att något är för svårt för att förverkligas. Bestämmer jag mig för något, så blir det av och det är inte svårare än så (fastän vägen till målet ibland ställer till det).

Jag är helt enkelt nöjd med vem jag är och hur mitt liv ser ut. Så klart finns det sånt jag önskar mig (bokkontrakt!) men jag vet att det inte kommer att revolutionera mitt liv. Inga yttre saker kommer egentligen att ändra på mig inifrån.

I går postade jag en bild på Instagram på en sjuårig Michaela och har aldrig fått lika många gillningar på en instabild som på den. Men jag tycker det där fotot på nåt vis komprimerar mig som människa. Jag har en knäpp frisyr och lite knasiga kläder men där sitter jag och ler bestämt och nöjt. Mycket har inte ändrats på 23 år och det är jag glad och tacksam över.

Är du nöjd?

0

6 svar

  1. Jag är just som du. Nöjd för det mesta och glömmer det mindre roliga grejerna nästan genast. Och jag tror inte att det handlar om vad man varit med om utan bara om ens personlighet och uppfostran.

    1. Ja säkert handlar det mer om personlighet, men kan tänka mig att personer som varit med om mycket skit kan ha svårare att skaka av sig det dåliga. Men skönt att jag inte är den enda!

  2. Om jag skall vara ärlig ja….pendlar mer eller mindre regelbundet mellan nöjd och missnöjd. Har lite svårt för att uttrycka missnöje, fattar inte alltid när det är läge för det? Missnöje kan ju bero både på en själv och omgivningen.

    Äkta nöjda harmoniska mänskor är vad världen behöver tänker jag. Själv har jag nog en väg dit.

    Personlighet, uppfostran och erfarenheter har gjort mig till den jag är idag. Bäst att försöka gilla läget så gott det går. Att medvetet försöka vara tacksam för något i början och slutet av dagen har gett endel positiva erfarenheter.

    1. Haha vet inte om jag skulle kalla mig harmonisk, men för det mesta tycker jag om livet och det som händer. Det här året har ju nog varit en prövning med break up och stukad fot och det ena med det tredje, men just nu känner jag mig bättre än på länge.

      Tror däremot det är ganska vanligt att pendla av och an. I vissa perioder är jag mindre nöjd men för det mesta är jag nöjd. Kunde säga att jag har bra grundkondition i nöjdhet, men ibland är kondisen sämre, ibland bättre. 😀

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hej!

Det är jag som är den där Kugge som skriver, men på riktigt heter jag Michaela von Kügelgen (ifall du undrar varifrån det där med Kugge kommer). 

Jag är författare, frilansjournalist och företagare bosatt i Helsingfors, Finland.

Du har hittat till rätt sajt om du tycker om att skriva, kanske drömmer om författarskap eller är företagare. 

Det här hörnet av internet handlar nämligen allra mest om att skriva och driva företag – ur mitt perspektiv.

Mina böcker

Relaterade blogginlägg

skriva

Vi har en litterär agent

Redan ifjol sa Anne att vi ska testa på att skicka deckaren till en litterär agent innan vi skickar till förlag. För ett par år sen hade jag kontakt med en svensk agent för min chicklit (den som

Läs mer »