Avslutad skrivarkurs

I dag avslutades skrivarkursen på Arbis för det här läsåret. Vi hade en lite annorlunda sista session när vi läste upp några kortare texter och sedan största delen av tiden diskuterade vi och åt choklad som vår kurslärare hade med sig. Mycket av diskussionen handlade om egenutgivning, många som gått kursen har nämligen gett ut böcker själva och en kommer att ge ut sin bok i höst.

De flesta på kursen är redan pensionerade och har konstaterat att ska det bli några böcker utgivna får de göra det själva. Själv är jag inte riktigt i pensionsålder (okej, långt ifrån) men också för mig börjar egenutgivning kännas som ett reellt alternativ. Allt beror ju så klart på förlagsbesked som jag fortfarande väntar på, men OM det blir en refusering ska jag verkligen ta tag i planerna på att ge ut själv. Har mycket tankar kring det här så det får bli ett inlägg senare i veckan om det.

Men det jag skulle skriva om var den här underbara skrivarkursen. För det mesta var det jag och ett gäng äldre damer (och en herre!) och vår härliga kursledare Jolin. Jag har fått ta del av så många fina texter och alla de här damerna är såna förebilder för mig. Powerkvinnor som gör det de brinner för och skriver så himla himla bra och har massvis med historier på lager. Nästa läsår kommer Arbis att vara några hundra meter ifrån var jag bor så jag måste väl fortsätta minst ett år till.

I dag var inte bara en sorgens dag (för att kursen slutade) utan också en glädjens dag – det blev nämligen cykelpremiär för min del. Powerjackan har också fått komma ut. Mycket har känts tungt i vår men jag känner på mig att bra saker är på väg. Krävs bara lite tålamod från min sida. Tror inte heller stans coolaste jacka skadar på något sätt – till och med vaktmästaren på Arbis gav mig en komplimang för den!