fbpx

Det oväntade skrivet

I lördags där vid femtiden på eftermiddagen var jag otroligt trött. När en av kursledarna öppnade munnen och började prata hoppades jag på att vi nu skulle få höra att det blir en paus. I stället fick vi en skrivuppgift och tio minuter på oss. Just då hade jag lust att inte skriva ett enda ord. Jag stirrade på pappret (datorskärmen) och hjärnan vägrade fungera.

Det gick väl ungefär en minut och så var jag i gång och lyckades haspla ur mig ett antal ord på den angivna tiden. Uppgiften var att skriva en dialog där meningen ”Det är nånting jag måste berätta för dig” skulle ingå.

Eftersom min hjärna var väldigt trögstartad fick jag nöja mig med första bästa idé som kom i huvudet. Själv tyckte jag att det inte blev så fantastiskt, snarare rätt banalt och töntigt, men jag fick ändå fina kommentarer. Dessutom är det begränsat hur mycket en klarar av att komma på under tio minuter. Men att skriva prisvinnande alster är inte precis poängen med skrivövningar.

Poängen är att en ska komma i gång, skriva något och ganska ofta medför det skrivandet oväntade grejer (åtminstone för mig). Ibland har jag inte lust att skriva ett endaste ord, men när jag väl sätter ner mig och börjar skriva så händer det grejer jag aldrig kunde förutse.

Visst är det magiskt att texten bara kommer någonstansifrån? Ord efter ord dyker upp i huvudet och jag fungerar mer som en sekreterare än en skribent. Känslan är lika häftig varje gång.

Förr tyckte jag att skrivuppgifter var rätt störande och onödiga, nu tycker jag att det är spännande att se vart texten tar mig. Ofta skriver om jag sånt jag inte ens visste att fanns ”inom” mig. Tänk att en liten övning kan bidra med så mycket. Vad tycker du om skrivövningar?

0

11 svar

  1. EXAKT så är det. Skrivövningar är så jäkla bra även om jag ofta hatar dem innerligt precis innan man börjar skriva. Kom ihåg, Masterchef! Så jäkla besvärligt men sen är man nöjd när man har fått ihop en hyfsad rätt inom utsatt tid. Och kan gå hem och smida vidare på sin ädla kokkonst. Hehhehhe.

    1. JAA! Masterchef! Världens bästa liknelse! Som tur är faller ju ingen ändå ut och det här är inte en tävling. 😀 Din ”var jag bott nångång”-text var helt underbar! 🙂

  2. Jag gillar oftast skrivövningar (har gått två kvällskurser på studieförbund, två terminer fhsk och två universitetskurser där mängder av skrivövningar gjorts) och tar till mig dem rätt snabbt. Är liksom inte orolig för att tolka, eller göra, dem fel utan följer dem vart de nu tar mig. Och visst är det coolt att en helt plötsligt liksom ”bara” skriver 🙂

    1. Jag är inte heller orolig att tolka eller göra fel, men tidigare tyckte jag att övningarna var såååå onödiga. Det förde ju inte mitt aktuella skrivprojekt framåt, så det kändes som nonsens. Men nu har jag ändrat åsikt och är nyfiken på vilka historier jag hittar på. 🙂

  3. Jag tycker att de är jättebra! Det bär jag med mig ända från skoltiden, då vi fick lära oss i gymnasiet att man ska kunna skriva ”tre sidor om vilken rubrik som helst”. Förmodligen är det också därför jag aldrig behövt sätta särskilt mycket… vad ska jag kalla det… ansträngning på att blogga. Jag bara skriver. Ibland blir det bättre, ibland sämre, men i regel gäller det alltså att sätta en rubrik och så kommer en text av sig själv.

      1. Det funkar utmärkt så länge det är kravlöst… om jag ska sätta mig ner på jobbet och skriva en vetenskaplig artikel går det inte lika lätt 🙂

        1. P.S. Jag läste ditt Berlinreportage igår, det var intressant! Min arbetskamrat och jag funderade på den stackars krogpersonalen, som inte har nån bestämd tid då de får stänga på natten… och om det även fungerar omvänt – alltså att de stänger t.ex. kl 01 i stället för t.ex. 04 om det är lite folk och hur det påverkar deras löner…

          1. Haha, det är nog sällan de stänger väldigt tidigt. 😉 Men ja, löneförhållandena i Berlin är inte alls lika bra som i Finland, har faktiskt aldrig reflekterat kring hur det där fungerar. Men de flesta ställen har ”automatiskt” öppet till minst 6. Har själv dansat mig svettig fram till 7 någon morgon, hehe. 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hej!

Det är jag som är den där Kugge som skriver, men på riktigt heter jag Michaela von Kügelgen (ifall du undrar varifrån det där med Kugge kommer). 

Jag är författare, frilansjournalist och företagare bosatt i Helsingfors, Finland.

Du har hittat till rätt sajt om du tycker om att skriva, kanske drömmer om författarskap eller är företagare. 

Det här hörnet av internet handlar nämligen allra mest om att skriva och driva företag – ur mitt perspektiv.

Mina böcker

Relaterade blogginlägg

Berlin

Jag mötte våren i Berlin

”Va, är du inte i Berlin?””Hur var Berlin?” Nu är det över en månad sedan jag kom hem från vårens resa till Sverige och Berlin. Den första tiden tillbaka i Helsingfors fick jag förvånade frågor av människor som

Läs mer »
företag & frilans

Kugge inleder sitt tionde verksamhetsår som företagare

I nio år har Michaela ”Kugge” von Kügelgen framgångsrikt drivit sitt företag. Efter sju år som Pinions kb heter företaget numera Kugge skriver AB. Ett namn som väl beskriver det von Kügelgen i första hand gör – skriver.

Läs mer »