Kvällspoesi

Inte har ni väl missat två fantastiska dikter som dykt upp på i den finlandssvenska bloggosfären? Linn diktade om att vara kvinna, Lisa diktade om att gilla. Själv älskar jag att skriva dikter på rim, till exempel en midsommar efter några glas (krhm) fick jag för mig att skriva en dikt om alla i sällskapet. Jag tror de flesta uppskattade, men i något skede ville de nog att jag skulle koncentrera mig på nåt annat, hehe.

Däremot känner jag mig ute på hal is när det gäller poesi. Jag har skrivit kärlekskranka dikter i tonåren, men i övrigt har poesin fått vara. Förra hösten fick jag ett infall och bestämde mig för att skriva ett bidrag till Arvid Mörne-tävlingen och nu sitter jag på nålar och väntar på besked som ska komma först om en dryg månad! Jag har verkligen ingen aning om jag har nån chans alls, men en kan ju alltid hoppas. Oberoende av hur det går lovar jag att ni ska få läsa dikterna här på bloggen.

På tisdagens Arbisskrivkurs ska vi faktiskt tala om poesi och har blivit ombedda att ta med oss våra favoritdikter/poesiböcker. Eller egentligen ska vi göra följande: Ta med en dikt som på något sätt har påverkat er. Och när jag skriver ”har påverkat er” kan det betyda att texten har gjort er glad, sorgsen, irriterad eller vad som helst. Eller det kan vara en dikt som ni har varit tvungen att lära er utantill i skolan. Men en dikt som på något sett har satt spår i er.

Kuriosa: i högstadiet lärde jag mig utantill hela Soldatgossen utantill för att min historielärare lovade en chokladplatta till alla som lärde sig en dikt i Fänrik Ståls sägner utantill. Jag bläddrade igenom sägnerna och kom fram till att Soldatgossen hörde till de kortare och satsade därför på den. Men nu med lite vuxnare ögon kan en ju säga att diktens budskap är minst sagt jobbigt. Jag kan fortfarande första versen utantill, de övriga sju har fallit glömska. Men chokladplattan fixade jag hem då!

Till kursen ska jag ta med mig Märta Tikkanens Århundradets kärlekssaga och Arno Kotros Sanovat sitä rakkaudeksi (De kallar det kärlek). Den senare har jag läst för första gången för över tio år sedan och tröttnar aldrig. Kan varmt rekommendera för alla som kan finska, finns tyvärr inte i översättning. Tikkanens bok läste jag första gången förra hösten och föll pladask – så klart.

poesi

Vilka poesiböcker/dikter hör till dina favoriter? Har du några som fastnat i minnet? Och nu när jag skriver det här kommer jag ihåg en diktbok jag fick i högstadiet när jag gick ut nian och var tvungen att gräva fram den. Här kommer några favoriter som mitt ungefär 15-åriga jag älskade:

Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.

Du bara inte stör, 
svarade jag, 
du rubbar hela min existens.
Välkommen.
– Eeva Kilpi

Dom talar om
hur lång tid det tar
att skriva ett prov
Jag undrar
hur lång tid det tar att leva
– Tina Holmberg

8 svar

  1. En av mina favoriter:
    Framtiden är …

    Framtiden är omöblerad
    som om den var ett rum
    i stället för en tanke,

    men dina planer är färdiga
    och du påbörjar arbetet,
    eftersom ödet i början är

    så lätt, att vi inte märker
    bördan. Det oundvikliga
    behöver ingen tyngd.

    – Gösta Ågren

  2. Här kommer en som kanske också är ny för dig:
    månen skymd
    av myggmoln
    och raka svarta granar

    vi samlar ved
    till en tanke
    vad som helst
    allt som brinner

    förundran heter hon som lyser
    tyst och bredbent i gul kjol
    förförerskan av det oförsonliga

    i skogen av blek bägarlav
    gulgröna tromboner
    vitmossans slingrande armar
    sträva renlavssnår
    kvastmossans stjärnkronor
    av alltings storhet
    omtumlad
    vilar jag i skuggan av ett lingon

    Harriet Holmström-Sand i antologin ”Jag har mina skäl”

  3. Ååå, hade helt glömt Tina Holmbergs dikt! Den kändes så rätt som tonåring. Tror jag hittade den i Kärlek och Uppror-diktsamlingen som min mamma köpt till mig. Låtsades inte bry mig så mycket om samlingen, men bläddrade ofta i den när ingen såg och bara sög in dikterna.

    1. Jo det är just från Kärlek och uppror som jag också plockat upp dikten. Hehe att du låtsades att inte bry dig, själv har jag markerat alla mina favoriter. 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hej!

Det är jag som är den där Kugge som skriver, men på riktigt heter jag Michaela von Kügelgen (ifall du undrar varifrån det där med Kugge kommer). 

Jag är författare, frilansjournalist och företagare bosatt i Helsingfors, Finland.

Du har hittat till rätt sajt om du tycker om att skriva, kanske drömmer om författarskap eller är företagare. 

Det här hörnet av internet handlar nämligen allra mest om att skriva och driva företag – ur mitt perspektiv.

Mina böcker

Relaterade blogginlägg

livet

2024 i en lista

Dags för den årliga listan med en rad frågor om det gångna året. En bloggtradition som jag inte uppfyllde ifjol, men nu är det dags igen. Främst för att jag har uselt minne och älskar att kunna blicka

Läs mer »