Inte har ni väl missat två fantastiska dikter som dykt upp på i den finlandssvenska bloggosfären? Linn diktade om att vara kvinna, Lisa diktade om att gilla. Själv älskar jag att skriva dikter på rim, till exempel en midsommar efter några glas (krhm) fick jag för mig att skriva en dikt om alla i sällskapet. Jag tror de flesta uppskattade, men i något skede ville de nog att jag skulle koncentrera mig på nåt annat, hehe.
Däremot känner jag mig ute på hal is när det gäller poesi. Jag har skrivit kärlekskranka dikter i tonåren, men i övrigt har poesin fått vara. Förra hösten fick jag ett infall och bestämde mig för att skriva ett bidrag till Arvid Mörne-tävlingen och nu sitter jag på nålar och väntar på besked som ska komma först om en dryg månad! Jag har verkligen ingen aning om jag har nån chans alls, men en kan ju alltid hoppas. Oberoende av hur det går lovar jag att ni ska få läsa dikterna här på bloggen.
På tisdagens Arbisskrivkurs ska vi faktiskt tala om poesi och har blivit ombedda att ta med oss våra favoritdikter/poesiböcker. Eller egentligen ska vi göra följande: Ta med en dikt som på något sätt har påverkat er. Och när jag skriver ”har påverkat er” kan det betyda att texten har gjort er glad, sorgsen, irriterad eller vad som helst. Eller det kan vara en dikt som ni har varit tvungen att lära er utantill i skolan. Men en dikt som på något sett har satt spår i er.
Kuriosa: i högstadiet lärde jag mig utantill hela Soldatgossen utantill för att min historielärare lovade en chokladplatta till alla som lärde sig en dikt i Fänrik Ståls sägner utantill. Jag bläddrade igenom sägnerna och kom fram till att Soldatgossen hörde till de kortare och satsade därför på den. Men nu med lite vuxnare ögon kan en ju säga att diktens budskap är minst sagt jobbigt. Jag kan fortfarande första versen utantill, de övriga sju har fallit glömska. Men chokladplattan fixade jag hem då!
Till kursen ska jag ta med mig Märta Tikkanens Århundradets kärlekssaga och Arno Kotros Sanovat sitä rakkaudeksi (De kallar det kärlek). Den senare har jag läst för första gången för över tio år sedan och tröttnar aldrig. Kan varmt rekommendera för alla som kan finska, finns tyvärr inte i översättning. Tikkanens bok läste jag första gången förra hösten och föll pladask – så klart.
Vilka poesiböcker/dikter hör till dina favoriter? Har du några som fastnat i minnet? Och nu när jag skriver det här kommer jag ihåg en diktbok jag fick i högstadiet när jag gick ut nian och var tvungen att gräva fram den. Här kommer några favoriter som mitt ungefär 15-åriga jag älskade:
Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.
Du bara inte stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen.
– Eeva Kilpi
Dom talar om
hur lång tid det tar
att skriva ett prov
Jag undrar
hur lång tid det tar att leva
– Tina Holmberg
8 svar
🙂
En av mina favoriter:
Framtiden är …
Framtiden är omöblerad
som om den var ett rum
i stället för en tanke,
men dina planer är färdiga
och du påbörjar arbetet,
eftersom ödet i början är
så lätt, att vi inte märker
bördan. Det oundvikliga
behöver ingen tyngd.
– Gösta Ågren
Åh, jättefin! Den hade jag inte läst tidigare. Tack!
Här kommer en som kanske också är ny för dig:
månen skymd
av myggmoln
och raka svarta granar
vi samlar ved
till en tanke
vad som helst
allt som brinner
förundran heter hon som lyser
tyst och bredbent i gul kjol
förförerskan av det oförsonliga
i skogen av blek bägarlav
gulgröna tromboner
vitmossans slingrande armar
sträva renlavssnår
kvastmossans stjärnkronor
av alltings storhet
omtumlad
vilar jag i skuggan av ett lingon
Harriet Holmström-Sand i antologin ”Jag har mina skäl”
Tack, den var också ny! Fin!
Ååå, hade helt glömt Tina Holmbergs dikt! Den kändes så rätt som tonåring. Tror jag hittade den i Kärlek och Uppror-diktsamlingen som min mamma köpt till mig. Låtsades inte bry mig så mycket om samlingen, men bläddrade ofta i den när ingen såg och bara sög in dikterna.
Jo det är just från Kärlek och uppror som jag också plockat upp dikten. Hehe att du låtsades att inte bry dig, själv har jag markerat alla mina favoriter. 🙂
Jag var en pinsam tonåring, låter mycket sundare att markera sidorna:)