Jag är nog en människa som gillar rutiner. Jag tycker om att göra saker regelbundet för då går det så mycket enklare när jag är inne i det. Det kan vara träning, att skriva, att jobba. Alltså den helt vanliga vardagen. Men genast när det blir paus i vardagen blir det så svårt att komma i gång.
En trög start har det varit i år, men nu äntligen börjar jag vara inne i det här med jobb och skrivande. Jag har bokat en hel del intervjuer (och redan gjort en) och jag har äntligen äntligen äntligen börjat läsa mitt manus i går. Det gjorde verkligen gott att ta en paus från det för nu ser jag tydligare var det brister och känner också att jag har koll på hur jag ska göra (mer om det i ett annat blogginlägg).
Gårdagens höjdpunkt var att ta sig genom stormen till Ida som har flyttat till ett gulligt trähusområde i Kottby. Rena rama drömmen. Som vanligt diskuterade vi allt möjligt, känner att jag alltid får en energikick efter att jag hängt med Ida. Jag får nya perspektiv och idéer och känner mig helt enkelt lite bättre.
Kolla nu så gulligt! Speciellt i snöstorm. Och ja, jag vet att min vante syns på bilden, men allt behöver inte vara så himla perfekt hela tiden.
I går diskuterade vi litteratur och kroppskomplex och mycket annat. Ska låta tankarna mogna lite till, men kanske nåt kan få komma på bloggen också. Ida hade också bra synpunkter på podden och gav mig några tankeställare. Att umgås med sina vänner (och familj) är nog det bästa som finns.
Ida bjöd på otroligt god lunch!
