Som jag skrev på bloggen erbjöd sig en finlandssvensk författare att läsa mitt manus och nu i veckan fick jag kommentarerna. Ett långt långt mejl som först gjorde mig väldigt modfälld. Jag såg bara de ”negativa” kommentarerna. Ett halvt dygn senare läste jag mejlet igen. Plockade ut det positiva och konstruktiva. Inte ett endaste ord var negativt.
Men just i den där första stunden såg jag bara en avgrund och kände hur min text smulades sönder och mitt arbete varit förgäves. Alla som skriver vet att skrivandet innebär djupa dalar och höga toppar. I tisdags var jag i den djupaste dalen. Förvånansvärt fort ryckte jag upp mig. På bara två dagar har jag bestämt att jag ska fixa en omskrivning till. Jag vet att jag kan göra det.
Naturligtvis vill jag skriva det bästa möjliga manuset. Slipa, slipa, slipa och lära mig något nytt från varje gång. För om jag ser tillbaka till mina första stapplande ord går de inte ens att jämföra med det som är mitt manus i dag. Det har varit en lång process och stundvis har jag varit väldigt trött och undrat varför i hela fridens namn jag lägger ner så mycket pengar och tid på mitt skrivande.
Det mest uppenbara svaret är att jag inte kan låta bli. Jag vill det här så himla mycket. Och jag vet att jag kan. Jag måste bara få öva lite till. Nu har jag en ny deadline. I mitten av januari ska jag skicka in det bearbetade manuset till förlag. Jag siktar på den 14 januari, då har det nämligen gått exakt tre år sedan jag skrev de första orden.
Så jag lovar, det blir en bok. Det bara dröjer lite till. Skrivandet är verkligen ingen process som går att påskynda och min otålighet har prövats många gånger om. Vad skulle du göra i samma (eller liknande) situation? Strunta i alltihop eller jobba vidare?
Avrundar med några bilder från Ecuador. Berättelsen utspelar sig alltså där och det är bra att få upp känslan för det underbara landet. Den sista bilden fick till och med figurera i en (inte så positiv) nyhet om El Niño i dag. Det var egentligen därför jag började kolla igenom mina bilder från resan i fjol. Vill åka tillbaka. Helst nu genast!
ecua5
ecua1
ecuador2
10 svar
Jag tycker du är jättemodig som vågar gå efter drömmen om att ge ut en bok! Beundrar din envishet och tålmodighet och tror att det är just det som krävs för att lyckas. Det är knappast många som sådärbara skrivit en bok och fått den publicerad! Skulle vara så roligt att läsa din bok, så ge för allt i världen inte upp! 🙂
Så är det ju, de flesta har jobbat jättelänge och refuserats osv. Sen finns det ju en del underbarn, men jag hör tydligt INTE till dem. 😉
Tack för peppen! När folk säger att de vill läsa hjälper det mig att orka!
Så roligt att du fått kommentarer! Känner igen det där med djupa dalar och höga toppar inom vad jag gör. Inte alltid helt mysigt, men nu vet jag att en kreativ process fungerar så. Inte alltid lika naturligtvis, men i alla fall. Jag hejar!! Klart du fixar en omskrivning till!!
Ja den kreativa processen är jobbig men otroligt lärorik. Tack för hejandet Lisa! Alla hejarop gör det så mycket roligare att jobba vidare.
Jag blir väldigt nyfiken på vilken typ av feedback du har fått. Gäller den storyn, personerna, språket…?
Själv tror jag att jag skulle kunna acceptera att språket korrigeras, men helst skulle jag vilja ha min story och mina personer i fred 🙂
Faktiskt väldigt lite språkliga kommentarer, snarare handlar det om att jag ska fördjupa historien och mina karaktärer, stryka lite upprepningar och sånt. Men tror jag ska skriva ett skilt inlägg om vad som hänt med mitt manus sen jag började och vilka ändringar jag gjort. För ändringarna är nämligen stora!
Det är ju det svåra att se det positiva i kritiken man får för det man skrivit. Att se att det är något man kan lära sig av och utvecklas. Roligt att du klarade det och att hittat en deadline som har en djupare betydelse än att ”bara” vara ett datum att förhålla sig till 🙂
Jo, känns fint att det finns nån symbolik i min deadline. Gällande kritiken – jag försöker verkligen att inte ta åt mig personligen utan se min text som ett projekt där jag får hjälp utifrån. Tror det är enda sättet att verkligen utvecklas.
[…] november kom författarens respons. Det var konstruktivt och på alla sätt bra och rätt positivt också, men ändå tappade jag […]
[…] författare som under Göteborgs bokmässa lovat läsa mitt manus. I november fick jag hens kommentarer och blev först lite knäckt, men bestämde mig för att skriva […]