Jag vill skriva underhållande. Jag vill att texten ska flyta och att läsaren hela tiden vill läsa ett kapitel till fastän det är alldeles för sent och hen borde sova. Jag vill att läsaren ska kunna känna igen sig i texten och samtidigt ibland irritera sig på karaktärerna som gör dumma saker.
Ändå har jag flera gånger känt att det jag inte skriver är tillräckligt fint. Att jag inte sysslar med litteratuuuur utan något som är lite mindre värt. Uttryck som ”men det är ju bara chicklit” är inte helt ovanliga. Som om det på något sätt skulle vara jättelätt att få ur sig en rolig, underhållande och gripande relationsroman. För det är det faktiskt inte. Det ligger mycket jobb bakom vilken välskriven roman som helst. Att skriva komplicerat betyder inte automatiskt att det blir en bra bok. Naturligtvis kan det vara så, men själv föredrar jag böcker som drar mig med sig och där jag inte behöver klura på precis varje ord och formulering.
I min bokhylla finns det utrymme för alla sorters böcker.
Därför har jag jobbat med att slänga alla mindervärdeskomplex i sjön. Det måste finnas litteratur av alla kategorier och just nu skriver jag underhållande och lättlästa romaner. Om femton år skriver jag kanske något annat. Dessutom vet jag att det finns många som gärna läser en bok för att just underhållas eller koppla av, varför skulle jag inte stolt skriva just sådant?
I höst har Göteborgs universitet gett ut en ny antologi som just behandlar populärlitteraturen. Den verkar jätteintressant och det här citatet av professor Dag Hedman komprimerar det så väl:
”Det man inte tittar på är om den här enskilda texten är dålig eller inte? Man har från början definierat vissa genrer och vissa typer av litteratur som dåliga respektive bra, sedan är det färdigt. Det finns inget däremellan. Det försöker vi luckra upp med vår antologi.”
I går skrev också Simona Ahrnstedt världens bästa inlägg om hur hon tycker att Strindberg är en överskattad mansgris. Eller okej, inlägget handlade inte endast om det, utan om den här eviga fördelningen mellan fint och fult.
Vad tycker du? Ska vi kategorisera litteraturen eller bara läsa just det vi själva tycker om? Vad läser du helst?
Bild på osminkad aspirerande författare som gärna skriver underhållande.
7 svar
De som jag väljer att läsa beror ganska mycke på humöre – ibland känner jag för en gripande verklighetsbaserad roman, ibland för en lättsam chiclit och ibland psykologiska böcker. Som bäst sitter jag och läser en anatomibok för skojs skull 😀
Ja, det är väl bäst om man mixar med allt möjligt! Alltid har du kanske inte lust att läsa en anatomibok och andra gånger vill du ha nåt annat än chicklit, bra så! 🙂
När vi talar om att kategorisera litteratur så känner jag att det behövs bara för att man ska kunna hitta något intressant. Vill du läsa t.ex om rymdresor så finns science fiction, vill du läsa om spöken finns skräck osv osv…. Det är då främst i genrer, men det är den enda kategoriseringen jag tycker är värd att fästa uppmärksamhet på.Visst har jag hört om ”bra” och ”dålig” litteratur, samt ”billig/skräplitteratur” och ”finlitteratur”. Och jag antar att enligt den definitionen så läser jag ”skräp”, ty jag är ett fan av science fiction, skräck och fantasy! Jag har t.o.m beställt böcker av författare som L. Ron Hubbard, Ray bradbury och några till som inte kom så jättelångt från Pulp-tidningarna!
När jag var en tonåring så lärde jag mig ganska snabbt att ”fin litteratur” är urtråkig misärporr. För ”verklig konst är aaaangst”. Så jag gjorde naturligtvis det enda rätta:
Sprang åt motsatt håll!
Springa åt motsatt håll låter som det enda rätta! 😀 Tack för en utförlig och bra kommentar. Du har rätt i att kategoriseringen kan hjälpa en att hitta den typ av litteratur man gillar, men samtidigt tror jag att många skippar fantasy för att dom tror att dom inte gillar fantasy (fastän dom nog läst t.ex. Harry Potter).
Dag Hedman är en favoritföreläsare. Så roligt att höra om antologin, den måste jag såklart läsa.Själv har jag svårt för begreppet fin och ful litteratur. Viss litteratur tycker jag saknar vissa saker och viss litteratur tycker jag går mig förbi (som om jag vore dum när jag läser den!) men att kalla det fint eller fult gillar jag inte. Jag vet bara att jag gillar viss litteratur utifrån vissa kriterier och andra gillar annan utifrån andra kriterier. Fine, så får det vara 🙂
(Jag vet inte om kommentaren här kommer med, jag har haft lite problem med att de sista kommentarer som gjorts via mobilen hos dig tycks susat ut i tomma intet, men nu kör jag datorvägen och håller tummarna för att synas 😉 )
Ja, begreppen i sig är ju inte så fantastiska. Det är ju så fult (!) att kalla någon litteratur ful. Allt läsande och skrivande har ju ett mervärde i sig. Känner också väl igen känslan av att vissa saker går en förbi som om man vore dum. Själv vill jag aldrig att mina läsare ska känna sig dumma.
Och vad tråkigt att höra att du haft problem med kommentarsfunktionen. :(( Hoppas det funkar i fortsättningen!
[…] mina största komplex när det kommer till mitt skrivande och läsande (och jag har skrivit om det förr). Och visst, jag läser väldigt brett men vissa hyllade böcker förstår jag inte […]