Att anlita lektör måste vara det smartaste jag gjort hittills sedan jag började skriva i januari för två år sedan. Ett proffs som tittade på min text gav mig så mycket insikter och hjälpmedel för att bygga upp mitt skrivande.
Enligt lektören skriver jag alltså bra, men måste skruva upp konflikterna. Det känns ändå till en viss grad som ett positivt problem – det är ju lättare att skriva om en historia storymässigt än att helt enkelt bli bättre på att skriva.
I mitt långa lektörsutlåtande blev jag också tipsad om en refusering som Barbro Lindgren fått av Astrid Lindgren. Fastän refuseringen är från år 1964 finns det mycket att ta fasta på än idag. Mitt grundläggande problem (enligt lektören) var att texten delvis är för verklighetstrogen och att jag delvis radar händelser efter varandra utan att reflektera över hur de står i proportion till varandra. Eller som Astrid Lindgren formulerade det:
”Mats är en liten trevlig unge, som man får sympati för, och det får man också för författarinnan, som vet så mycket om barn. Men hon vet inte riktigt lika mycket om hur man bygger upp och vidmakthåller intresset i ett manus, och orsaken är densamma som har kommit så många andra manuskript på fall – författarinnan gör det lite för lätt för sig och halkar från den ena episoden till den andra utan att egentligen ta ut tillräckligt ur någon. Så gör många, många, för det är ett lätt sätt att skriva böcker.”
0
