Har de senaste dagarna träffat rekordmånga människor, dels på bokmässan och dels på bloggträffen som ordnades av Facebookgruppen finlandssvenska bloggare, och är det något som är gemensamt för alla är det att ni alla varit alldeles underbara och fantastiska. Och jag ljuger inte ett dugg.
Alla som jag har pratat med har peppat mig så otroligt mycket gällande mitt bokprojekt. Alla har sagt att det låter spännande, att de hoppas att det går hela vägen och så vidare. Massa snälla ord som värmer så otroligt mycket. När man jobbat ensam med något i nästan två år och plötsligt lämnat ifrån sig det känns det konstigt. Jag har tvivlat, haft ångest och känt tusen saker på en och samma gång.
Men så har jag bara fått höra snälla ord av alla. Många har varit nyfikna på projektet så jag har berättat lite om vad boken handlar om (kommer ett skilt blogginlägg om det ännu). Ingen har skrattat rått åt mig, ingen har tyckt är jag dum i huvudet och inget av allt det där hemska som jag inbillat mig har stämt. Ibland är man själv sin största fiende…
Är så glad över den här lilla ankdammen där vi i stället för att skuffa undan varandra hejar, peppar och stöder varandra. Så TACK ännu. Så fint att få träffa och hänga med så fantastiska människor! Ska fira allt det fina med blinier och champagne ikväll, ha en fin lördag!
P.S. Ska försöka sammanfatta tankar om bokmässan och bloggträffen senare! Nu är jag helt för yr i skallen för att skriva något smart.
