En romankurs och 22 000 skrivna ord

Förra helgen deltog jag i en romankurs som Flora och Yrsa ordnade. Sjutton timmar tid för att vistas i min romanvärld – och också lite i andras. Min första skrivarkurs som deltagare sedan 2017 då jag deltog i nio (!) helgkurser. Kanske behövdes en liten paus, hehe.

Inför flera skrivövningar som vi fick under helgen kände jag ett initialt motstånd. Nej gud vilken störig uppgift kunde jag tänka, men började ändå knacka ner ord i mitt dokument. Vissa övningar var störiga också när de var över – så är det. Skrivarkurser består av många olika typer av uppgifter och alla funkar inte för alla.

Mitt i ytterligare en störande uppgift, som jag inte alls hade lust med, kom jag plötsligt på en sak som lyfter hela storyn! Kalla det en krok, en ramberättelse eller vad som helst.

Men det var exakt det jag varit ute efter!

Tidigare under veckan hade jag faktiskt klagat till Markus att att det inte händer något i texten och att den saknar riktning. Jag har i enlighet med min skrivplan lydigt skrivit 1 500 ord varje vardagsmorgon, men jag har inte haft nån aning om vart jag är på väg. Bara knackat ner ord och hoppats på att hitta riktningen.

Till en viss grad funkar det. Att skriva fram sig till sin berättelse och låta sig överraskas på vägen. Men jag visste att jag så småningom måste få veta vad ramen för berättelsen är – och också få koll på tidslinjen.

Utöver att jag skrev närmare 6 000 ord under helgen fick jag alltså äntligen lite bättre koll på vart jag är på väg med texten. Innan kursen hade jag en vag tanke, men nu vet jag ännu mer. Antagligen kommer den här grandiosa planen att ändras tusen gånger om, men det bryr jag mig inte om just nu.

Det enda jag bryr mig om nu är att berättelsen har en riktning, ett mål.

Hittills har jag skrivit drygt 22 000 ord av mitt mål på 60 000. Min målsättning är att ha ett färdigt första utkast i slutet av februari och just nu känns det faktiskt möjligt att nå. Min nya skrivrutin har funkat över förväntan och tack vare romankrusen har jag hittat ny energi och är ivrig över att få skriva fram alla de scener jag nu planerat.

När jag anmälde mig till kursen i december visste jag att jag skulle vara i gång med skrivandet och att jag antagligen skulle behöva yttre input. Smart tänkt av dåtida Kugge och bra jobbat av nutida Kugge att faktiskt omsätta det som kursen bjöd på till det jag var ute efter.

Under kursen ingick också ett kort samtal med antingen Yrsa eller Flora och jag fick prata i tjugo minuter med Flora. Vi pratade om att åka bort för att skriva och hon sa att man kan se en sån resa också som research. Då kom jag på snilleblixten att jag i vår, när jag ska börja redigera, vill åka en vecka till Vasa för att jobba med manuset.

En del av berättelsen utspelar sig nämligen där och det kan vara bra att ha lite koll på vad man skriver om, eller hur? Nu ska jag bara försöka hitta mysigt och gärna inspirerande boende i Vasa och sedan bestämma exakt när jag åker.

Helgens romankurs gav alltså många insikter, massa skrivna ord och nya idéer. Dessutom fick jag lära känna en massa härliga skrivande kvinnor som alla har intressanta projekt med väldigt tydlig egen röst.

Att skriva (och att ingå i ett skrivande sammanhang) hör ju nog till de bästa sakerna i livet. Åtminstone om ni frågar mig!

P.S. Nästa veckas torsdag kommer SEO-gurun Jennifer och jag att prata om SEO för författare under ett lunchwebinarium. Kanske nåt för just dig? Du kan anmäla dig här!