“Du kommer från framtiden”, sa dagens intervjuobjekt när jag sa att jag hade elcyklat till vår intervju (efter att han hade kommenterat min cykelhjälm). Och i ärlighetens namn känns det här med elcykel verkligen som framtiden. Det var ju i somras som jag köpte min Kompis från Wheelström och jag har varit så otroligt nöjd med den.
Faktum är att jag hade drömt om en elcykel redan länge, men jag trodde att de dels är jättedyra och dels inte så välutvecklade ännu. Men i juni i Berlin cyklade jag runt stan på Ubers elcykel Jump och tänkte då att om det finns så här bra elcyklar att dela på, kan det inte vara hopplöst svårt att hitta en bra elcykel till sig själv.
Nöjd cyklist med mössa och öronlappar för att inte frysa i höstkylan.
Och precis som med allt annat nuförtiden så fanns det hundratals olika modeller att välja mellan. Jag läste på om en massa cyklar och blev mest snurrig. Till slut fastnade jag för en Wheelström för att de hade bra pris + att bolaget är grundat av finlandssvenska unga kvinnor. Jag intervjuade faktiskt Rina Raikamo från Wheelström för Y-Studio ifall du vill läsa mer om företaget och hur de tänker. Väldigt inspirerande!
Nu har jag cyklat 300 km med min elcykel och varje gång som jag cyklar iväg är jag så glad över att jag faktiskt köpte cykeln och inte velade. Jag vill inte ens tänka på hur många av dessa 300 km hade blivit ocyklade utan elhjälpen – men det är väldigt många kan jag säga.
300 km är ju sist och slutligen inte så mycket, men de flesta sträckor jag cyklar är under 5 km, så det har blivit mångamånga resor. Ju mörkare och kyligare kvällarna blir, desto svårare skulle det bli att hoppa på en vanlig cykel. Nu behöver jag aldrig tänka på om jag ska orka cykla eller att det blir krångligt (eller svettigt).
305,4 km körda tidigare idag. Snart måste jag föra cykeln på service (den ska servas vid ca 300–400 km).
Min finfina cykel. <3
Men varför är elcykel så bra då? Här kommer fem orsaker:
1. Det är som en privattaxi, men tusen gånger miljövänligare. Dessutom kan jag parkera var som helst och kommer också till ställen dit en bil kanske inte kunde köra.
2. Jag kommer snabbt och smidigt överallt. Helsingfors är så pass litet att jag cyklar till de flesta ställen på 10–15 minuter, jag behöver inte stå i trafik eller vänta på spårvagnen. Det känns som om jag skulle ha massvis med extra tid?!
3. Jag blir aldrig svettig (eller nästan aldrig). Jag kan cykla till intervjuer och möten utan att behöva räkna med eftersvett i minst en halv timme.
4. Fastän elcykeln kanske inte bjuder på så hård träning så får jag vara utomhus och är också mer utomhus än jag hade varit annars.
5. Jag kan skippa bilen 9 gånger av 10. I stället för att köra bil till min handbollsträning så kan jag ta cykeln i stället och det känns lika bra varje gång. Målet är att till slut klara mig utan bil helt och hållet, men jag är inte helt där än.
Nu undrar jag mest varför det tog så lång tid för mig att faktiskt köpa en elcykel? Och varför känner jag inte typ någon som har en elcykel? Jag vet inte ännu hur jag ska göra under vintern – ska jag byta till vinterdäck eller helt enkelt promenera mer (och/eller åka spårvagn och bil)? Vi får se.
Har du funderat på en elcykel? Är det nåt du undrar över? Jag svarar gärna på frågor med min enorma kunskap bestående av 300 km!
0
