Berlin – blixtar och dunder, inga redigeringsunder

Hallo! Som tysken säger. Sedan tisdag kväll har jag alltså befunnit mig i Berlin. Jag bor i en lägenhet utan wifi och där en googlesökning med roaming tar cirka trehundra år så den här stackars bloggen har blivit lämnad vind för våg. Den senaste veckan har jag faktiskt knappt haft datorn framme. Markus kom hit på onsdag kväll och sedan dess har det varit intensivt häng när jag försökt visa honom allt jag gillar i den här staden.

I dag är faktiskt första dagen på hela resan sedan onsdag för 1,5 vecka sedan som jag är helt ensam. Inga planer, inga dejter inplanerade. Herregud vad skönt! Jag hade ju liksom tänkt att jag skulle åka iväg för tre veckor, vara för mig själv och skriva. Ahahaha. Det gick ju jättebra! Funkar ju inte helt så när jag samtidigt bokar in en massa människor och träffar – men det är ju också precis det jag ville. Att få umgås med alla kära människor som bor på annat håll än jag. Jag stannar här i Berlin fram till fredag morgon och åker sedan iväg till Köpenhamn, så nu har jag i alla fall några dagar av lite mer lugn.

Vad har jag gjort då? Första kvällen här hamnade jag mitt i ett ösregn. Vi gick på en sen drink med min kompis Minna och när vi skulle ta oss hem från vårt Biergarten öste det ner och stormade något otroligt. Lägenheten jag bor i var knappt 500 meter bort, men jag blev genomblöt och vid ett skede fanns det så mycket vatten på stigen att skorna och byxbuntarna blev helt blöta. Vi skrattade så mycket när vi sprang (jag) och cyklade (Minna) iväg mitt i stormen. Inte helt optimalt att bli så blöt, men överraskande kul.

Efter det har det varit mest hett här och svetten rinner. Markus och jag har cyklat runt på elcyklar (som funkar lite som stadscyklarna i Helsingfors, betalning sker per åktur), ätit massvis med god mat, festat till sent på natten, träffat både mina och hans kompisar, hängt på flygplatsen Tempelhof, varit på escape room och mycket mer. I går kväll åkte han hem. Känns redan tomt, men nu hoppas jag på att jag ska få lite skrivro. Satte mig på ett kafé för några timmar sen och började med att läsa ikapp e-posten, jobba undan några små grejer och så hade jag ju tänkt skriva – men gissa om jag glömde manusbunten i lägenheten?

Så nu är planen att plocka upp manuset, (el)cykla till en annan stadsdel och ett annat kafé och sedan sätta mig ner med min text. Nu kan jag faktiskt inte skjuta upp det längre.