Hösten 2014 skickade jag iväg ett mejl till Charlotte och frågade om hon behövde en testläsare. Jag hade läst på hennes (numera begravda) blogg att hon skulle skicka Middagsmörker till en lektör och tänkte att jag också gärna läser manuset och det fick jag! Direkt när jag läst de första kapitlen visste jag att det skulle bli succé.
Det blev inte bara litterär succé i och med Charlottes debut i början av 2016, utan tack vare mitt mejl började nåt magiskt som jag är så otroligt glad för. Jag fick en vän! Vi träffades för första gången på en glassdejt i Malmö när jag hälsade på en kompis som bodde där då och efter det har vi setts minst en gång om året. Det här är tredje gången jag hälsar på hos henne och resten av familjen i Lund. Nästa gång ska vi ses i Helsingfors, det har hon lovat!
Skrivandet är ofta otroligt ensamt och att då ha en skrivkompis som Charlotte är guld värt. Varje gång hon läst mina manus har hon kommit med massvis av bra kommentarer. Hon peppar och hejar, men ifrågasätter också det som inte fungerar. Efter varje gång hon läst mina texter har de blivit så mycket bättre. Mitt skrivande har blivit bättre.
På den fina innergården till charlottes frilanskontor inne i Lund.
De senaste dagarna här i Lund har varit precis vad jag längtat efter. Vi har pratat typ nonstop om skrivandet, om bokbranschen, om drömmar, om tvivel, om att hitta en bra skrivrutin. Vi har diskuterat hennes skrivprojekt, vi har pratat om Nationen och allt annat jag vill skriva. Vi har snackat om hur det ska gå till om en vill sälja fler böcker – kanske till och med leva på sitt författarskap. Om vi säger som så här: Charlotte är ju mycket närmare det än jag. Därför är hon också en så bra kompis och förebild.
Jag kan faktiskt inte tänka mig en bättre boost inför min stundande redigering än de här dagarna i Lund. I dag jobbade vi ihop på hennes frilanskontor – Charlotte skrev på ett manus medan jag jobbade med de sista artiklarna och översättningarna jag ska fixa under den här resan. Snart snart snart är to do-listan avverkad. Åtminstone för en stund.
I morgon hoppar jag på tåget mot Berlin och kan knappt förstå att det är där jag somnar i morgon kväll. I min favoritstad? Vill äta frukost på alla favoritkaféer, cykla runt stan, dricka öl och prata tyska. Och så klart hänga med både mina släktingar och vänner som bor där. Men det bästa är nog att en viss härlig kille dyker upp i Berlin på onsdag kväll. Ser fram emot att visa honom det bästa av det bästa. Pussas på uteserveringar och cykla tillsammans genom Berlinnatten. Det blir så bra, så bra. <3
0
