Ett Downton Abbey i Buenos Aires

En av de krångligaste sakerna med att resa är att hitta ett bra boende. Det finns så många hotell/hostell/airbnb:s att jag brukar bli snurrig redan efter en halv timmes letande. Inför min resa till Argentina visste jag att jag ville bo i stadsdelen San Telmo i Buenos Aires.

Jag bodde i samma stadsdel 2009, men då på ett hostell. Har ändå inget minne om vad hostellet heter eller var exakt det ligger (kan ju bra hända att det inte ens längre existerar), men jag kom ihåg att stämningen i San Telmo är precis sådan som jag trivs med. Kullerstensgator och äldre byggnader. Mysigt och fint.

Att veta i vilken stadsdel en vill bo underlättar ju sökandet en del. Jag visste också att jag inte vill bo på hostell i Buenos Aires – jag gissade att jag skulle vara trött efter resan och det är alltid skönt med eget rum.

Jag började alltså kolla på Airbnb och hittade ganska fort det här 110 år gamla palatset och föll genast för det. För mina första 6 nätter bokade jag The Blue Room. På bilderna såg det sjukt drömmigt ut och det var faktiskt så fint som jag förväntat mig. Högt i tak, gullig balkong och ett litet skrivbord där jag gärna skulle ha suttit och skrivit om jag hade haft datorn med mig.

Eftersom jag är en nyfiken själ och huset var så himla imponerande frågade jag Alex som hade hand om bokningarna & fixet kring huset om han kunde visa mig runt och det gjorde han gladeligen.

För det mesta jag gick jag med munnen upp och beundrade allt, det kändes verkligen som om jag hade åkt hundra år tillbaka i tiden och landat i en argentisk version av Downton Abbey (som ju är en av mina favoritserier). Helt sjukt att det är en familj som har bott här. Om jag minns rätt finns det 28 (!) rum i palatset som det egentligen är, inget vanligt hus.

I nedre våningen finns flera stora rum där jag gärna skulle ha ordnat fest och kan tänka mig hur det valsats (eller snarare dansats tango) runt på parketten, druckits massvis med god malbec och skvallrats om världsläget eller vem som gjort bort sig och när – det är ju trots allt societetssällskap som hängt här.

Ett av rummen (det på bilden ovanför) används i dag för film- och reklaminspelningar. Enligt Alex har det bland annat filmats en en reklam för någon dyr klocka. Det var ett helt team som kom dit för typ två dagar. De var tvungna att flytta på den tunga taklampan och fixade annars också massvis – för ungefär tre sekunder i själva reklamfilmen. Så sjukt alltså!

Många av rummen står oanvända och än så länge finns bara fyra rum som hyrs ut till Airbnb-gäster men planen är att öppna fler rum. Nu bor också ägaren i London så mycket står stilla. Jag förstod ändå att hon är en ivrig tangodansare och den ursprungliga tanken var att öppna ett boutiquehotell med tangotema. De stora salongerna skulle vara perfekta för tangoshower!

En stor del av huset är också i rätt dåligt skick och enligt Alex är det svårt att få tag på rätt sorts material i Buenos Aires. Då när huset byggts har allt importerats från Europa – samma gäller för en stor del av husen i San Telmo. Därför är många hus förfallna eller i dåligt skick. De går helt enkelt inte att fixa utan att det blir svindyrt.

Innan resan visste jag inte hur många nätter jag skulle vara i Buenos Aires på vägen hem så därför hade jag inte bokat något boende. Jag trivdes ändå så bra i palatset så jag frågade Alex om de skulle ha något rum ledigt för mina tre sista nätter i Argentina. ”Mitt” rum var bokat, men jag bodde i stället i The Mint Room. Tycker inte skillnaden sist och slutligen var så stor. Båda rummen var fina!

Många detaljer skvallrar så klart om att det faktiskt bott en stor familj här. En av de mer spännande detaljerna var det gamla klädrummet som väl måste vara urtypen till en walk in closet. Massvis med skåputrymme och så en liten trappa till ett litet loft där alla skor förvarats. Vet inte varför jag tyckte det var så gulligt, men det gjorde allt i huset lite mänskligare.

En våning upp fanns det ännu fler rum och Alex hade en massa idéer om hur rummen kunde utnyttjas men problemet är som sagt att det är dyrt att restaurera. Jag hoppas ändå att de kan fortsätta utveckla palatset och så skulle det vara häftigt att återvända om tio år och se vad som hänt!

En sista trappa ledde upp till takterrassen som skulle vara perfekt för en liten restaurang eller ett kafé. Kunde bra se framför mig folk som njuter av öl eller vin under stora parasoll.

Summa summarum: ett otroligt häftigt ställe att bo på och inte alls så dyrt – speciellt om det är två som delar på priset. Ett enda litet minus var att lakanen delvis var lite söndriga och hade en del fläckar. Allt var ju nog rent, men den där sista lyxiga känslan saknades. Men skulle ändå varmt rekommendera det här stället. Läget var bra och priset mer än bra.

Vad är det häftigaste stället du bott på under en resa?