I lördags såg jag Veronica Maggio med ungefär resten av Svenskfinland. Jag har sett henne åtminstone en gång tidigare, kanske två och visste ungefär vad jag kunde förvänta mig – att hon sjunger som en gudinna.
Första gången, första kyssen
Första drömmen är så lätt att fånga
Första lögnen, första smällen
Första sveket kan man alltid ångra
Är född med trubbel i mitt blod
Men det är inte bara hennes närvaro och sångröst som jag älskar utan låttexterna. Under nästan varje låt vände jag mig mot Jennifer och sa att nu sjunger Veronica igen om mig. Hennes relativt enkla meningar träffar så rätt och jag känner med varje cell det hon sjunger.
Vi kanske bara har en sommar
Vi kanske bara har en svart sommar
Den sköljer över oss som tiometersvågor
Vi kommer minnas allt i färg
Efteråt
Konst i alla former är bäst när den berör och Veronica Maggios ord berör mig mer än många andra artister eller författare lyckas med. Hon är ärlig och rå i texterna och bara träffar rätt.
Allt är för bra nu
Går runt i t-shirt och är trött
Sitter på pianot mellan flaskor, glas och fimpar
Blundar tills jag skymtar lyckan och jag vet att allt är för bra nu
Allt är bra nu
Jag hoppas att jag en dag med mina texter ska kunna åstadkomma ens något i närheten av det som Verronica Maggio åstadkommer hos mig.
Jag kan inte prata med dig när du tittar bort
snälla ge mig två sekunder innan du ger upp
kan vi inte vara nära bara en minut
är det nu, nu som det tar slut?
Vilka är dina favoritlåtar om du tänker på texten?
0
