Den femtonde augusti och nu är min semester på riktigt över. Då riktigt i början av juni när jag funderade på hur jag skulle överleva uppbrottet och samtidigt passa på att njuta av sommaren visste jag att bara jag klarar mig fram till England med hedern i behåll så kommer det att bli bra, då är jag över det värsta. Och jag klarade mig, så där som en alltid gör.
Så småningom sjunker det in att jag faktiskt är singel men precis som hela sommaren försöker jag se det från den ljusa sidan. Alla möjligheter finns och det pirrar i magen av förväntningar och sånt jag inte riktigt kan greppa, för jag vet ju verkligen inte hur mitt liv kommer att se ut om ett år.
Så här ser en förväntansfull människa ut. Åtminstone en förväntansfull Kugge.
Linn skrev ett ärligt och fint inlägg om vikten om att ta hand om sin mentala hälsa, om hur lätt det bara är att köra på utan att reflektera över hur en egentligen mår. Jag (som säkert många andra moderna människor) känner igen mig i det här. Det är så lätt att pusha vidare, hela tiden sträva efter något mer, något nytt, något spännande.
I sommar har jag varit tvungen att stanna upp och fundera. Vem är jag? Vart är jag på väg? Vad vill jag? Linn skriver att hon absolut inte ska lista 100 mål för sig, men för mig fungerar listan som ett sätt att lugna ner mig. Fattar ni alls vad jag menar?
Alltså – jag behöver klara nedskrivna mål för att sluta yra runt. När jag vet vad jag vill är det lättare för mig att andas, jag vet nämligen var mitt fokus ska ligga. Och just nu är det skrivandet. Jag vet inte hur många av mina 100 mål handlade om skrivandet, men många och det är precis så jag vill ha det. Det är där jag lägger mitt krut just nu.
Det stressar inte mig, det ger inte ångest, det ger mig en riktning.
Genom att lista alla skrivrelaterade (och andra mål) ger jag också mig själv ett sorts tillstånd – det är okej för mig att jobba så hårt för det här eftersom det är det jag verkligen vill mest. Samtidigt ska jag bli bättre på att ta hand om mig själv och ta det lugnt.
Och på tal om det. Hur ironiskt är de inte att här hade jag tänkt kicka i gång vardagen med pompa och ståt men så vaknar jag med en kaktus i halsen? Nå, jag har köpt en massa frukt och grönsaker, chili, vitlök och ingefära och tänkte grotta ner mig i alla OS-handbollsmatcher jag missat under veckan i England.
Min kompis Janne som bodde hos mig medan jag var i England hade laddat kylen full med B12-vitamin. Uppskattat!
Vardagen försvinner ingenstans och som tur är har jag inga akuta jobbdeadlines (några mejl har jag ju ändå skickat iväg, en är ju frilansare och företagare). Hur har din vardag kickat i gång?
0
10 svar
För mig kickar vardagen igång på allvar i morgon då jag återvänder till ÅA. Men, jag har så småningom hunnit börja med ett och annat. I dag var jag till en företagsrådgivare och nu är jag hur taggad som helst att börja med mitt hälso- och träningsföretag!
Så kul med eget företag, lycka till! Tror du kommer att fixa det galant! 🙂
Jag förstår precis vad du menar med att 100 mål gör dig lugnare, jag gjorde också en lista efter att jag läst din här på bloggen och det var jätte roligt. Det hjälper mig att veta vem jag är eller vad meningen med livet är om jag vet vad jag vill. Sedan är det ju inte alls pakko på att följa listan eller se det som prestationskrav, utan snarare se det som riktgivande och inspirerande möjligheter.
Precis! Många av mina mål är naturligtvis såna jag vill nå, men det behöver inte (och kan inte heller) ske nu genast. Det är mer sånt jag drömmer om och strävar efter. Inspirerande möjligheter var bra sagt!
för mig känns det precis likadant som för dig gällande listorna med mål – de lugnar ner.
Nå bra att jag inte är ensam om det. 🙂
Jag tänkte först att absolut inga 100 mål, det kändes som den ultimata prestationshetsen. Jag tänkte typ "måste jag ha 100 mål nu också". 100 mål känns ju som jättemycket, jag tänkte att 3-5 kan jag väl klara. Efter att ha sugit på det i några dagar insåg jag att jag nog säkert har 100 mål utan att hetsa upp mig över det. Och om man sorterar målen i mindre och större mål, strukturerar vilka som sker den här veckan, den här hösten, inom 1 år, 5 år eller under livet, så är det ju inte alls så mycket hets, utan som du skriver ett sätt att strukturera sina tankar och ideér. Kanske konkret hitta vad man vill "på riktigt". Och så blir ju allt litet mera konkret då man vågar skriva ner det och inte bara har det snurrande i huvudet.
Tack för din kommentar! Tror de flesta först tänker att 100 mål är omöjligt, men sen lyckas en ändå komma på rätt många grejer.
Jättemånga av mina mål är sådana som inte kommer att vara "fixade" förrän om kanske 20–30 år, men det är absolut inget jag stressar över. 🙂
Vad ledsamt att höra om hjärtesorger, men sommaren kan kanske vara en helt okej tid för att läka och tänka och sen kanske få någon slags nystart till hösten.
Krya på kaktusen!
Jo så har jag också sett det. Och som jag skrev i ett tidigare inlägg så blev ju sommaren faktiskt riktigt okej trots allt. Kaktusen däremot skulle gärna få försvinna asap, men det verkar någorlunda lovande. pepparpeppar