Jag har funderat på det här blogginlägget ända sedan första kurshelgen av Litterärt skapande tog slut i går klockan 15. Jag vet inte riktigt var jag ska börja och jag har någon gång fått rådet att helt enkelt inte börja – utan hoppa in mitt i. Så det är väl det jag får göra just nu.
Löjligt ivrig och med mössan på sned poserade jag med skylten på fredag.
Först och främst är jag överraskad över hur utmattad men ändå energisk jag kände mig i går. Det är tungt att lära känna människor, att dessutom genast hänga en hel helg med dem är extratungt, men aj jestas vad det har varit givande. Jag hade hört så mycket gott om kursen av bland annat Malin och Ellen som gick den nu senast, och jag undrade om det verkligen kan vara så himla himla himla bra som dom säger. Svar: ja. Det kan det.
Det märkliga är att jag inte riktigt kan sätta fingret på vad det är som gör kursen så fin och viktig redan efter en helg. En stor eloge går till kursledarna, vilken fantastisk trio vi har som lugnt och på ett väldigt äkta sätt genast tagit oss till sig. Jag kände mig direkt bekväm i deras sällskap och visste att det skulle bli bra. När Peter Sandström dessutom sa att han tyckte väldigt mycket om min ansökningstext visste jag inte längre åt vilket håll jag skulle titta.
En av de viktigaste lärdomarna vi fick (i mitt tycke) var att vi alla redan kan skriva och att vi gör det bra. Nu ska vi bara bli bättre. Slipa, fila, öva och framförallt skriva. I dag har jag mejlats med min handledare Hannele Mikaela Taivassalo och bestämt att hon under nästa kurshelg ska få en tjock pappersbunt av mig. Det blir en grovredigerad version av mitt nano-manus Nationen som handlar om studielivet i Helsingfors. Bland annat i det här inlägget har jag skrivit om det tidigare. Jag ser verkligen fram emot att höra Mikaelas kommentarer och är väldigt taggad på att få börja jobba med manuset. Det blir en tight tidtabell, men jag har insett att jag funkar allra bäst så.
Finast med kursen är ändå att den inte handlar om bara mig – utan den handlar om oss alla som går kursen. Om allas våra (ibland väldigt olika) skrivprojekt, om våra stilar och våra sätt att uttrycka oss. Tror vi kan lära oss massvis av varandra och av kursledarna. Det sa jag också i går – tänk hur bra kommer vi inte att vara om två år om vi redan är så bra som vi är nu? Bara att hoppa på skrivtåget och njuta av de följande två åren. Det är omöjligt att veta var vi alla står om två år, men jag vet att det kommer att bli så otroligt bra.
I dag kom också femte avsnittet av Malins och min podd Projekt framgång. Vi snackar lämpligt nog om bokbranschen och jag snackar också om hur pirrig jag var inför helgen (vi bandade podden på fredag morgon). Känns som att vi bara hann snacka om en litenliten del om att skriva och ge ut böcker, men det blir säkert fler avsnitt med samma tema. Speciellt om vi får in några frågor på temat.
[soundcloud url=”https://api.soundcloud.com/tracks/244847447″ params=”auto_play=false&hide_related=false&show_comments=true&show_user=true&show_reposts=false&visual=true” width=”100%” height=”450″ iframe=”true” /]
0
