fbpx

Så här blev Nationens omslag till – gästinlägg av Nanó Wallenius

Stanken av utspilld öl slår emot när hon kliver upp för de nötta trapporna som leder till Västra Nylands Nations anrika festlokal. På fjärde våningen blandas ölstanken ihop med lukten från fimpade cigaretter och en speciell odör som etsat sig fast i väggarna. Inte ens stans bästa städfirma hade lyckats göra något åt saken. Dessutom tycker många att det ska lukta öl, snapsvisor och alltför starka drinkar. Cigaretter, hårspray och hångel. Ett rent studieliv är inget studieliv.

Det här inspirerande stycket text landade i min inkorg i slutet av sommaren. Mejlet från Förlaget var en varmt välkommen överraskning då jag precis hade sagt upp mig från mitt heltidsjobb för att satsa på att utveckla min egen studio. På sätt och vis kan man säga att Nationens visuella identitet växte parallellt med mig som designer. Särskilt givande var det att se hur mycket tid, arbete och omsorg Kugge lagt ner på sin roman, vilket blev väldigt tydligt i och med att jag har kunnat följa hennes skrivarresa här på hennes blogg. Det om någonting gör ju att man vill göra författaren nöjd. Att designern får komma författarens tankevärld och process så nära hör ju kanske inte till vanligheterna.

Nåväl, tillbaka till meningen i början av inlägget. Utspilld öl, cigaretter, ungdomar och studieliv. En anrik festlokal där allting händer. Genast blev jag inspirerad till att illustrera någonting stilrent men smutsigt där man nästan kunde känna lukten av nationens lokal bara genom att titta på omslaget. Trots starka önskemål om ett kollage ville jag först prova min helt egna idé.

Från första sketch till digital illustration, samt några detaljer:

Hur Nationens omslag blev till

Första illustrationen på Nationen

Steg för steg till hur ett omslag blir till

Steg för steg, hur man illustrerar ett bokomslag

Steg för steg till hur ett bokomslag blir till

Ett scenario mörkt som festnatten, ungdomar i rörelse, med stänk av tobaksrök och klibbig öl. Även om mitt försök togs väl emot från förlaget så sa de att det ändå inte kändes helt rätt, vilket jag också började förstå ju mer jag läste i manuset. Skulle detta omslag verkligen passa en bok som Nationen? Meningen är ju att det ska reflektera bokens innehåll och stil.

Är Nationen verkligen lika mörk och dov som omslaget ger sken av? Boken är ju en fartfylld och oblyg underhållningsroman. Jag började inse att det behövdes mera action och flera parallella historier. 

Efter ett par försök till mer livliga sketcher insåg jag att en illustration kanske ändå inte skulle funka. Ju mer liv och rörelse jag försökte få in i bilden, desto märkligare kändes det. Jag bestämde mig för att ge upp idén på ett illustrerat omslag. Att göra ännu fler fullbordade digitala illustrationer med så pass många detaljer skulle kosta mig för mycket tid. Dags för nästa plan!

Screen Shot 2020-02-29 at 17.48.06.png

Nationen som kollage

Av alla olika sätt man kan uttrycka sig visuellt på landar kollage dessvärre inte högt upp på min preferenslista. Det hör inte till mina starka sidor, men skam den som ger sig. Här skulle det göras kollage! Jag började med att bläddra i mitt eget fotoarkiv, men även bland bildbankernas gratismaterial. Handboll är ju en stor del av Nationens handling, men jag har dessvärre aldrig fotograferat en sådan match själv.

Kärlekspar – check. Drinkar och fest – check. Balklänningsrygg – check. Handbollsmatch – check. Här (på bilden nedan till vänster) fick man kanske lite för mycket vibbar av en ungdomsroman, inte heller riktigt vad jag var ute efter. Och är den inte lite väl…rosa?

Olika utkast och förslag på omslaget

Olika utkast och förslag på Nationens omslag

Grönt och vitt är nationens färger så testa om du får in dom nånstans! fick jag som tips från bokförlaget. Tanken var god, men resultatet kändes som en reklam för att studera i Irland. Färger är mer komplicerade än vad man kunde tro.

Vid det här laget hade jag börjat känna att kollage-idén inte heller skulle leda till något vettigt. Jag hade kört fast och gjort alldeles för många olika versioner av samma bildmaterial och ingenting kändes helt hundra enligt varken mig eller förlaget. Då plingade det plötsligt till i min inbox.

Nationen som ett fotografi

I mejlet låg en sketch som Kugge hade slängt ihop. Någon form av fotografi alltså? Okej, det skadar ju inte att prova, tänkte jag. Jag jobbar ju också med fotografi och hade fotoutrustningen och studiolamporna som behövdes. Dagen därpå begav jag mig ut för att införskaffa snapsglas och bordduk. Hemma tryckte jag upp polaroider och en sångbok. Sedan skred jag till verket.

Kugges snabba sketch.

Kugges snabba sketch.

Foto på Kugges sångbok.

Foto på Kugges sångbok.

Efter många försök att hitta både perfekt belysning men också att få bordduken att se ut som dagen efter en vild sitz, blev det här resultatet (bilden nedan). Oblygt, smutsigt, underhållande, rakt på sak. Precis det som Nationen faktiskt är. Fragment från karaktärernas historier fick återspeglas i polaroiderna och boktiteln fick en punschfärgad skuggning. Den här tar vi! fick jag i ett entusiastiskt mejl som respons.

Så här kan alltså arbetsprocessen se ut när en designer jobbar. Ibland blir det rätt på första försöket, ibland på det andra, ibland på det tredje. Det finns ingen magisk formel som alltid funkar, ofta man får gå i dialog med kunden och försöka hitta en lösning tillsammans. Trots att jag uppskattar full konstnärlig frihet i ett uppdrag gillar jag också när det kommer emot en riktig utmaning. Det är då man lär sig mest om branschen.

 

Det färdiga omslaget.

Det färdiga omslaget.

 

Vad jag personligen tycker är svårast är den eviga frågan – hur ska jag behålla min stil i det jag gör? Vad utmärker mig som designer, vilket visuellt språk är det jag står för som även kan fungera igenkännande för det jag formger? Om jag tittar tillbaka på processen med Nationen började jag ju med ett omslag som känns allra mest som jag, men i slutändan föll valet på ett omslag som inte alls var det jag hade tänkt mig från början. Samtidigt tycker jag definitivt att det omslag som valdes passar boken bäst. Det drar blickarna till sig, det är klatschigt och framfusigt.

Vad som gör arbetet med Nationen speciellt är, precis som jag skrev i början av inlägget, att jag började jobba med bokens visuella identitet samtidigt som jag började smida planer för min egen studio. Boken skickades dessutom in till tryckeriet alldeles nyligen, ungefär samtidigt som jag blev klar med planerandet och faktiskt satte igång med att starta mitt företag, Studio Stubin.

 

Nanó Wallenius. Foto: Eva Donckers

Nanó Wallenius. Foto: Eva Donckers

 

Jag tror att det här inlägget är ett ganska bra exempel på min arbetsprocess, vilken produkt eller vilket projekt det än gäller. Stubin kommer att producera visuella identiteter för böcker, evenemang, marknadsföring, tidningar, andra företag med mera. Ibland står jag själv för allt arbete, ibland tar jag hjälp av någon i mitt nätverk och deras expertis. Men det första steget kommer alltid vara Stubins egen vision, och om det inte känns rätt så finns det alltid utrymme för dialog.

Och varför namnet Stubin? Det får ni reda på genom att gå in på min hemsida som jag släpper i samband med det här blogginlägget. Och har ni lust att hänga med bakom kulisserna i min designstudio kan man följa mig på Instagram!

***

Tusen tack Nanó för ditt gästinlägg. Fastän jag (Kugge) varit med om processen har jag ju bara upplevt den från mitt författarperspektiv, så jag tycker det är otroligt intressant att få läsa om hur Nanó tänkt. Jag var säker inte världens lättaste människa att jobba med, hehe!

Om du som läser tycker det var intressant tycker jag absolut att du ska följa Nanó på Instagram och sen klicka på hjärtat i slutet av inlägget. Och shit, i bästa fall har jag boken i min hand på fredag?! Fredag skriver jag och känner hur pulsen börjar rusa. Det är nu det händer!

0

2 svar

  1. Superkul att läsa det här inlägget och få ta del av hela processen! Och tycker omslaget blev så SPOT ON till slut. Helt fantastiskt att nu också ha den livs levande boken här hemma! 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hej!

Det är jag som är den där Kugge som skriver, men på riktigt heter jag Michaela von Kügelgen (ifall du undrar varifrån det där med Kugge kommer). 

Jag är författare, frilansjournalist och företagare bosatt i Helsingfors, Finland.

Du har hittat till rätt sajt om du tycker om att skriva, kanske drömmer om författarskap eller är företagare. 

Det här hörnet av internet handlar nämligen allra mest om att skriva och driva företag – ur mitt perspektiv.

Mina böcker

Relaterade blogginlägg

Berlin

Jag mötte våren i Berlin

”Va, är du inte i Berlin?””Hur var Berlin?” Nu är det över en månad sedan jag kom hem från vårens resa till Sverige och Berlin. Den första tiden tillbaka i Helsingfors fick jag förvånade frågor av människor som

Läs mer »
företag & frilans

Kugge inleder sitt tionde verksamhetsår som företagare

I nio år har Michaela ”Kugge” von Kügelgen framgångsrikt drivit sitt företag. Efter sju år som Pinions kb heter företaget numera Kugge skriver AB. Ett namn som väl beskriver det von Kügelgen i första hand gör – skriver.

Läs mer »