Allt oftare slänger jag ett öga på mitt kylskåp och tänker att jag kanske borde “snygga” upp det. Under de sju år jag bott här i min lilla etta har det ena och det andra hittat sin väg till kylskåpsdörren. Vi kan kalla det för ett kreativt kaos. Vissa dagar tycker jag det är charmigt, andra dagar tycker jag att det är fult. Men i och med att kylskåpet står mitt i “vardagsrummet” vill jag gärna kamouflera in det så bra det går.
I stället för att städa upp allt som samlats på kylskåpet under de senaste åren tänkte jag att det skulle vara kul att visa er allt som gömmer sig där. Jag tänker mig att sånt som en klipper ut och väljer att klistra på kylskåpet ändå säger en hel del om en själv som människa. Så var så god: här kommer min kylskåpsdörr i hela sin fula härlighet!
Så här ser övre delen av dörren ut. Magneter från Chile, Argentina, Estland och Australien. En receptmagnet med recept för makaronilåda som jag fått av mamma, en Muminmagnet med snorkfröken jag fick av en studiekompis i present, Nalle Puh jag inte minns vem jag fått det av, ett foto från ett bröllop sommaren 2017. I högra nedre hörnet skymtar också en bröllopsinbjudan från samma år.
Tidningsutklippen består av en kärleksdikt av Claes Andersson jag tyckte så mycket om att jag klippte ut den. En gullig och peppig första sida från Hbl från kanske tio år sedan? Rubriken “En liten kugges klagan” av förklarliga skäl. Och så tre serier: Kalle & Hobbe, Nemi och Mumin. Och ett klistermärke för bokpodden Hietanen & Henrikson jag fick på poddens releasefest.
Lite längre ner på dörren finns en hel del kylskåpspoesi skriven av någon annan än mig. Gillar speciellt dikten i högra övre hörnet där ett “mer” får agera “men” (min kompis Minna hittade inget men när hon skrev dikten).
över eller under
lätt är inte rätt
men du är fri
ha lite tro
Faktiskt mer än en gång har jag läst dikten och den har på ett märkligt sätt spridit hopp i mig. Ha lite tro! Sedan några urklipp på finska. En kolumn i Helsingin Sanomat med allmänna livsråd jag tyckte om och så ett klipp ur Image och en intervju med bland annat Aleksi Salmenperä där han säger att jobbets kärna inte handlar om framgång och priser, utan av glädjen av att få göra och skapa. En bra påminnelse!
Till höger om de här utklippen finns några foton från bröllop, mer kylskåpspoesi, ett litet reklamkort för en bok om Håkan Hellströms låtar, en magnet från Berlin och så en mycket förvånad von Kügelgen när jag åkte fast för fortkörning i Tyskland 2014. Det har skrattats väldigt mycket åt den bilden kan jag säga!
Det finns också en hel del grejer på båda sidorna om kylskåpet, men eftersom det mesta är foton på personer jag inte är säker på att vill figurera i bloggen låter jag det vara ofotograferat. Men serien med Nemi om vilket efternamn barnet ska få har fått hänga med länge. “Om han föder blir det hans namn. Om jag måste föda blir det mitt.” Bra regel tycker jag! Och ytterligare en receptmagnet, den här gången för pannkakor, eller plättar då som jag skulle säga.
Längst ner, egentligen på frysdörren, finns ett antal Pikku Kakkonen-magneter som jag köpte på ett loppis för flera år sedan. Magneterna bildar alltså loggan för programmet, en tvåa. Det är också två inbjudningar till Förlagets höstfest, en bröllopsinbjudan och ett foto från StudOrgs årsfest från 2009 kanske?
Ja, det var mitt kaotiska kylskåp. På utsidan då. På insidan är det oftast rätt tomt. Jag har sällan massvis med mat i kylen i och med att min närmaste affär ligger ungefär 100 meter från min ytterdörr och har de flesta dagar öppet från sju på morgonen till midnatt.
Hur ser det ut på din kylskåpsdörr?
0
4 svar
Den där Muminseriestripen har jag också haft uppsatt på kylskåpet ända sedan den kom i Höblän och jag klippte ut den. För mig symboliserar den på något sätt hur ett förhållande borde vara. Att man, om man verkligen tycker om varandra, får ha överseende med sin partners drag som är mindre smickrande, och försöka visa sig förstående och tröstande, istället för att stå där med armarna i kors och säga "vad var det jag sa", när något inte blivit/gått som hen tänkt sig. Jag tycker väl bara att det finns så mycket ömhet i just den här seriestripen. Och det är så fint! <3 (Även om jag för det mesta tycker att muminpappan är jävligt jobbig och har för stort ego, och att muminmamman skulle vara värd betydligt mer. :))
Ja du har så rätt! Jag (och säkert många andra) kunde antagligen bli bättre på att trösta och därför har jag klippt ut den. För att det är en bra påminnelse!
Och förresten måste jag också säga att du verkar vara en så himla fin typ Kugge! Jag känner inte alls dig, utan har bara ramlat in här av misstag och tittar alltid in nu som då, för att jag gillar att läsa din blogg. Du verkar vara så genomsymppis, man skulle liksom gärna vara vän med dig! (Och jag menar inte att låta suspekt nu, ville bara ge en komplimang!) 🙂
Alltså åh tack! <3 Jag blev så otroligt glad för den här kommentaren.