fbpx

Bokrecension: Breven från Maresi

Nu ska jag börja med något nytt här på bloggen, nämligen bokrecensioner! Jag läser ju en hel del och har ren i några år skrivit korta recensioner på GoodReads, men så tänkte jag: varför inte dela med mig av tankarna kring böckerna jag läst också här?! Först ut ur recensionslådan är Maria Turtschaninoffs senaste bok Breven från Maresi.

Ända sedan jag läste Anaché av Turtschaninoff för ett antal år sedan har jag älskat hennes böcker och berättarstil. Och sedan Naondel (del två i serien om röda klostret kom ut) har jag längtat efter att läsa mer om den fantastiska värld Turtschaninoff skapat. Men i ärlighetens namn var jag faktiskt lite skeptisk till Breven från Maresi. Precis som titeln säger är romanen skriven i brevformat och det lät faktiskt lite tråkigt. Jag längtade efter något ”storartat” och brev lät inte speciellt spännande.

Men då hade jag uppenbarligen glömt vilken berättartalang Maria Turtschaninoff är. Inget hon skriver är tråkigt, inte det minsta. Jag skulle vilja hävda att det här inte är någon typisk brevroman, men å andra sidan är jag inte riktigt säker på hur en brevroman egentligen ser ut? Trots att breven är spännande ska läsaren ändå inte förvänta sig actionspäckad fantasy med tvära kast. I stället är det en värld och en berättelse som långsamt växer fram och trollbinder läsaren på vägen.

P1030486.jpg

I Breven från Maresi återvänder Maresi till sina hemtrakter i Rovas efter flera år i klostret på ön Menos (första delen i den här serien heter just Maresi och handlar om hennes tid på ön, för den romanen fick Turtschaninoff Finland Junior-priset 2014). I den här romanen är Maresi förväntansfull över att se sin familj som hon saknat men hemkomsten blir inte riktigt som hon tänkt sig.

Maresi pratar numer på ett annorlunda sätt, sticker ut ur mängden med sin blodröda mantel och har svårt att komma överens med sin mamma (tror alla vuxna som i perioder bott med sina föräldrar känner igen sig här, hehe). Maresi känner sig väldigt vilsen, saknar klostret och undrar hur hon någonsin ska klara av sitt uppdrag: att starta en skola för flickorna i byn. Dessutom är hon rädd och osäker i sällskap av män. Erfarenheterna från Menos säger att män är farliga och ett det gäller att vara försiktig. Kort sagt: det blir inte alls som Maresi tänkt sig.

Persongalleriet är stort men målas fram på ett fint sätt. Turtschaninoff skildrar relationerna till föräldrar, grannar och de andra Maresi möter på ett fint och nyanserat sätt. Jag gillar speciellt vänskapen till en av de kvinnliga grannarna (som jag nu glömt namnet på) och skogshuggaren Kárun. Kárun är faktiskt en av mina favoritkaraktärer – lågmäld, tillbakadragen men snällast i världen. Jag gillar också att Turtshcaninoff låter Maresi vara naiv, ivrig och tjurig. Det är verkligen Maresis version av det skedda som skildras. Tonen är rätt rakt igenom.

Två favoritböcker. Har också Maresi, men den är utlånad, men minns så klart inte till vem.

Två favoritböcker. Har också Maresi, men den är utlånad, men minns så klart inte till vem.

När jag väl började läsa kunde jag inte lägga boken ifrån mig. Jag gråter och skrattar och spänner mig när jag läser och är ledsen när boken är slut. Turtschaninoff är en otrolig berättare och den berättelse Maresi skriver fram i sina brev är en värld jag vill veta mer om. Naturen med dess krafter och uråldriga visdom spänner över sidorna. Maten (och ibland bristen på den) är också väldigt närvarande i böckerna. Det vattnas i munnen när jag läser om de olika läckerheterna som dukas fram och glädjen över mat är mer än synlig. Också böcker, läsning och skrivande får än en gång en synlig roll – och vem älskar inte passionerade skildringar om läsning?

Maria Turtschaninoff är en av Svenskfinlands (Finlands! Europas! Världens!) främsta författare och det bekräftas än en gång i Breven från Maresi. Fastän det inte händer så mycket i romanen ryms det ändå så otroligt mycket mellan sidorna. Det här (och de tidigare romanerna) är en bok alla borde läsa. Det handlar om förtryck, makt, vänskap, familj, liv, död, kärlek, systerskap. Ja, allt. Är du skeptisk till fantasy? Läs ändå! Det här är en av de bästa böcker jag läst i år, kanske någonsin. Klart du vill läsa!

Pust, det här var bloggens första regelrätta bokrecension! Känns stort ändå på nåt sätt? Vad tycker du? Tar gärna emot kommentarer och respons på recensionen för att kunna utvecklas i fortsättningen. Och nästa vecka ska det bli mer böcker här på bloggen, är så otroligt taggad redan, det händer nämligen spännande saker! Kika in på tisdag för ett riktigt fantastiskt erbjudande.

0

2 svar

  1. Jag brukar ibland hänvisa till bland annat Maria Turtschaninoff om jag hamnar i en diskussion om fantasylitteratur och någon påstår att det är "bara billig eskapism" och "kan inte hantera tunga ämnen". Och den diskussionen har jag fått ta några gånger, speciellt om jag hostar att jag själv skriver fantasy och science fiction.

    1. Ja alltså så tråkigt med folks förutfattade meningar om en viss genre. Tror det gäller all genrelitteratur. Romance/chick lit är bara trams, deckare är förutsägbara osv osv. Men ja, Marias böcker är så bra att alla borde läsa dem!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hej!

Det är jag som är den där Kugge som skriver, men på riktigt heter jag Michaela von Kügelgen (ifall du undrar varifrån det där med Kugge kommer). 

Jag är författare, frilansjournalist och företagare bosatt i Helsingfors, Finland.

Du har hittat till rätt sajt om du tycker om att skriva, kanske drömmer om författarskap eller är företagare. 

Det här hörnet av internet handlar nämligen allra mest om att skriva och driva företag – ur mitt perspektiv.

Mina böcker

Relaterade blogginlägg

drömmar

Ett halvårsbokslut

Idag har jag mer eller mindre gjort min sista arbetsdag innan semestern. Innan jag kan ta 100 procent ledigt är det lite småsaker att fixa. Jag ska lämna in redovisningen för stipendiet jag fick från Kulturfonden för Sverige

Läs mer »
livet

Vad är en blogg utan ord?

Jag skulle vilja säga att det var med bloggen som allt började. Det är sanning med modifikation. Allt började mycket tidigare. Jag var blott fem år och drömde om att bli författare. Om att skriva historier. Om att

Läs mer »