Jag tror det finns två sorters skribenter – de som kan skriva var som helst bara de har sin dator med sig och de som behöver en lugn skrivvrå med alla viktiga papper och häften. Själv hör jag till de förstnämnda. Så länge jag har min dator skriver jag (nästan) var som helst och väldigt gärna på kaféer. Därför kändes sex dagar i Budapest som en perfekt omgivning att vräka ur mig ett antal ord.
Det är framförallt två orsaker som gör att skrivresa som koncept fungerar för mig. För det första sitter jag väldigt sällan och stirrar på en tom sida. Texten brukar nästan alltid komma och om den inte gör det just då stiger jag upp och gör något annat emellan. Därför är mitt skrivande inte speciellt bundet till någon plats eller viss ritual. Och för det andra är jag snabb.
Skriv med rosévin & cake på en flodbåtsrestaurang vid Donau är ett koncept jag borde köra oftare på.
I Budapest skrev jag på en del på mitt gulliga Airbnb, men oftast tog jag sikte på något mysigt kafé och satt där sedan i någon timme. Under dagens lopp förflyttade jag mig från plats till plats och skrev antingen i två eller tre pass. Som längst satt jag kanske en dryg timme med datorn framme innan jag gick vidare.
Jag kan heller aldrig sitta en hel dag och skriva. Att skriva i mer än tre–fyra timmar under en dag känns mer eller mindre som en omöjlighet och jag skulle knappast klara av att skriva tre timmar i ett sträck utan bli galen. Jag behöver variation för att orka skriva vidare och därför funkar det bra att dela upp dagen i flera skrivpass.
Men sen när jag skriver så brukar texten för det mesta flöda ur mina fingrar – så har det alltid varit för mig. Jag har skrivit otaliga artiklar under min journalistkarriär och nästan aldrig haft svårt att börja med en text eller att avsluta den. Klart det känns motigt ibland, men för det mesta sätter jag mig ”bara” ner och skriver och gör det snabbt. Sån har jag alltid varit. Det finns inget fint eller bra att vara snabb, men jag råkar nu vara det.
Därför funkar det så otroligt bra för mig att åka bort för att skriva. Under resan skrev jag sammanlagt knappt tolv timmar (visar Toggl som jag använder för att tracka min tid) – alltså i medeltal ungefär två timmar per dag. Under de här tolv timmarna lyckades jag skriva ungefär 12–13 000 ord och kom väldigt långt i mitt projekt.
Efter mitt första skrivpass på en uteservering. Extremt nöjd as you can see.
Mycket mer än så hade jag nog inte heller klarat av. Varken per dag eller sammanlagt under resan. Eller visst, kanske jag hade gjort det, men jag kände mig nöjd och glad med det jag åstadkom. Nu har jag drygt 16 000 ord på mitt nya projekt (jag hade tjuvstartat lite före resan) och det är så mycket enklare att gå vidare med existerande text än med blanka sidor.
Två timmar av en dag är ju ingenting och resten av tiden kunde jag alltså lägga på att upptäcka Budapest. Dessutom upptäckte jag ju medan jag skrev också. Jag satt nämligen och skrev på nästan varje ställe jag satte mig ner på. Efter frukost, med en tekopp, ett glas vin eller en öl. Precis som jag gör hemma också, kafésurfar. Enda stället där jag nog inte skulle ha plockat fram datorn var i badhuset. Men annars så spelar det faktiskt ingen roll var jag sitter. Så länge datorn har batteriet laddat och jag har nåt att äta eller dricka så är jag good to go.
När jag tröttnade på att skriva kunde jag upptäcka staden. Här är jag uppe vid Budaslottet och det blåste ”lite”.
Så för mig är en skrivsemester alldeles ultimat. När jag har skrivit ”klart” för dagen kan jag lägga min energi på att upptäcka stället jag befinner mig på. Skulle jag ha tagit en likadan skrivvecka hemma skulle jag ha känt mig så otroligt rastlös och som en slacker. Då skulle det inte spela någon roll om jag skrivit över 3000 ord på två timmar, för en kan väl inte slappa resten av dagen om en bara jobbat två timmar under en dag?
Jag inser ju så klart att det här också är en låsning i min hjärna, ett sorts prestationskrav som inte är så hälsosamt och något jag ska försöka jobba bort. Men det är också en orsak till att jag får ångest av tanken på att vara författare på heltid. Jag kan ju verkligen inte sitta en hel dag och skriva. Däremot kommer jag garanterat att åka på fler skrivresor för det här var ju verkligen ett lysande koncept som funkade urbra för mig. Semester och skriva – en fantastisk kombination!
Har du varit på en skrivresa eller blev du sugen på det nu? Jag kan åtminstone varmt rekommendera Budapest en vecka i april! Jag blev ju som sagt väldigt kär i staden och i morgon tänkte jag faktiskt bjuda på tio orsaker att åka dit.
P.S. I morgon tänkte jag också skicka ut mitt inspirationsbrev, så om du inte redan prenumererar på det får du gärna göra det!
0
2 svar
Tack för ditt svar! 🙂 Det var intressanta att läsa!
Jo, jag tror nog jag är mera den andra sortens författare. Jag såg en dokumentär om J.D Salinger, som hade byggt en bunker på sin egendom dit han gick och låste in sig medan han skrev. Det kan jag känna igen mig i, att ha "ett kontor" dit jag kan gå varje dag och sitta i mera än tre timmar och skriva. 😀
I min gamla lägenhet sög det att man inte kunde hänga upp en anslagstavla, vilket skulle ha varit till stor hjälp!
Det är i stort sett så jag har gjort mitt skrivande hittills, sitter vid datorn i flera timmar per dag och skriver, med mina anteckningar och allt annat nära till hands så att jag kan dubbelkolla namnen och andra viktiga detaljer utan att behöva stanna. Om jag siktar på 2000-3000 ord-isch per dag så får jag åtminstone mitt dagliga kneg gjort på några timmar. 🙂
På ett cafe skulle jag bli distraherad av en massa andra saker, som t.ex den söta serivtören, de två personerna som sitter och pratar vid bordet bredvid, trafiken på gatan utanför, damen med röd kappa som är ute och med sin hund.
Men mest har det varit ett resultat av bekvämlighet (och personlig ekonomi). Min gamla laptop har jag haft i 10 år nu snart. Den är tung och jobbig att bära på, den tar upp mycket rum och batteriet är åt helvete, laptopen dör efter 20 minuters anvädning om jag inte har ett uttag nära till hands.
Däremot tycker jag om att göra anteckningar på cafe. Tar med mig mitt anteckningsblock och låter tankarna vandra. 🙂
Ja det viktigaste är nog att veta vad som passar just en själv! Och att sitta och anteckna på kaféer funkar ju också jättebra. Före jag köpte min superlätta dator för 1,5 år sen tyckte jag också det var lite störigt att släpa på dator och laddare överallt (fastän jag hade en Mac Air, haha), men nu märker jag inte ens att jag har datorn med mig och när jag stänger av wifi håller batteriet superlänge!