fbpx

En bästis eller många vänner?

Ibland kan jag känna en viss sorg över att jag inte har en bästa vän. Ni vet den där personen som alltid finns där, som en alltid kan ringa till och lita på. Personen du känner utan och innan, kanske varit bästis med sedan lågstadiet.

Jag har ingen sådan vän.

Däremot har jag faktiskt väldigt många vänner. Och nu pratar jag inte bara om bekanta en ”borde träffa”, utan vänner jag gärna hänger med och saknar dem som bor längre bort. Jag inser vilken otrolig rikedom det är att ha så många vänner som ställer upp för mig om jag behöver det. Fastän jag kanske inte har ett givet ”förstaval” så har jag ändå en massa härliga personer jag kan ringa upp när livet krisar.

En ytterligare rikedom är att jag har vänner från olika livsskeden, vilket betyder att de i dag finns utspridda runtom i världen. Jag kan hälsa på bra typer i Sverige, England, Tyskland, Argentina, Ecuador, Belgien, Holland, Kenya … Och säkert en massa andra ställen jag nu glömt bort. Det är också en orsak till att jag så gärna reser – jag vill ju hälsa på alla jag saknar så ofta.

Ikväll lyssnade vi på ett samtal mellan Philip Teir, Lena Andersson och Ann-Louise Bertell på Lilla teatern och blev bjudna på skumpa. Extremt lyckat if you ask me.

Ikväll lyssnade vi på ett samtal mellan Philip Teir, Lena Andersson och Ann-Louise Bertell på Lilla teatern och blev bjudna på skumpa. Extremt lyckat if you ask me.

Och det bästa är att jag lär känna nya härliga, fantastiska, roliga och smarta människor för varje år som går så det känns som om att jag bara blir rikare och rikare. En av de nyaste vännerna är Jennifer som gör mig lika glad varje gång. Hon inspirerar och peppar mig och får mig att tänka i nya banor – och vad är väl bättre än det?

I torsdags när vi åkte till Mariehamn för att föreläsa påminde Facebook om att vi blivit vänner två år tidigare och det kändes så rätt att just den dagen hålla i vår tredje gemensamma föreläsning. I kväll har vi lekt kulturliv i Helsingfors. Först lyssnade vi på ett samtal om pjäsen Egenmäktigt förfarande på Lilla teatern och så såg vi En afton med Fredrik Lindström på Savoy. Så himla lyckad och bra kväll på alla sätt.

Ofta önskar jag ändå (som säkert ungefär alla andra) att jag skulle ha mer tid att träffa mina vänner. Men de flesta, jag inkluderad, har fullt upp med jobb, familj, barn och allt det där andra som vi fyller livet med. Så varje gång jag får hänga med vänner blir jag glad och längtar efter nästa gång. Lika glad blir jag om en vän hör av sig – så kom ihåg att höra av er också mitt i livsstressen till kompisar som bor längre bort. Det är alltid uppskattat att höra att nån tänker på en.

Har du en bästis eller många vänner?

1

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hej!

Det är jag som är den där Kugge som skriver, men på riktigt heter jag Michaela von Kügelgen (ifall du undrar varifrån det där med Kugge kommer). 

Jag är författare, frilansjournalist och företagare bosatt i Helsingfors, Finland.

Du har hittat till rätt sajt om du tycker om att skriva, kanske drömmer om författarskap eller är företagare. 

Det här hörnet av internet handlar nämligen allra mest om att skriva och driva företag – ur mitt perspektiv.

Mina böcker

Relaterade blogginlägg

skriva

Vi har en litterär agent

Redan ifjol sa Anne att vi ska testa på att skicka deckaren till en litterär agent innan vi skickar till förlag. För ett par år sen hade jag kontakt med en svensk agent för min chicklit (den som

Läs mer »
drömmar

Ett halvårsbokslut

Idag har jag mer eller mindre gjort min sista arbetsdag innan semestern. Innan jag kan ta 100 procent ledigt är det lite småsaker att fixa. Jag ska lämna in redovisningen för stipendiet jag fick från Kulturfonden för Sverige

Läs mer »