Nobody puts Baby in a corner

Helgen kom och gick och nu är det plötsligt tisdag kväll? Dagarna flyter ihop i en enda grå massa samtidigt som det händer hur mycket som helst. På fredag kväll gick jag på en dubbel-40-årsfest med filmtema. Önskemålet var att gästerna skulle klä ut sig till en filmkaraktär. Det låter ju enkelt men sen ändå inte? Efter mycket funderande kom jag på att jag kunde vara Baby från Dirty Dancing – en av mina absoluta favoritfilmer. Ja, just så “dålig” filmsmak har jag. Har sett väldigt få klassiker, däremot har jag sett Dirty Dancing minst tio gånger. Prioriteringar, prioriteringar!

Eftersom jag har ungefär världshistoriens plattaste hår gjorde jag mitt bästa för att få till ett Baby-svall. Jag flätade håret på fredag morgon och när jag väl löste upp flätorna sprayade jag ungefär en halv flaska hårspray i håret och lyckades väl rätt bra? Jag hade också med mig en vattenmelon som rekvisita och upprepade frasen “I carried a watermelon” hela kvällen. Själva festen var kul men jag fick gå hem rätt tidigt för att orka stiga upp på lördag.

Då skulle jag nämligen till Bokkalaset i Ekenäs. Jag hade äran att intervjua författarna Ellen Strömberg, Elin Willows och Mia Franck på Ekenäs bibliotek. Ett jätteroligt uppdrag som jag var så otroligt nervös inför. Jag har ju gjort hundratals intervjuer, men väldigt få på scen. Det gick ändå hur bra som helst (tycker åtminstone jag, de i publiken får avgöra hur min insats var) och dessutom var det så roligt.

Och som vanligt: direkt jag satte mig där i stolen och intervjun kickade i gång kände jag mig lugn och hade koll på situationen. Jag visste att det skulle bli så, men nervositet är svårt att tysta ner med rationella tankar. Efter intervjuerna gick vi ännu till ett mysigt kafé med Ellen och efter en stund fick vi sällskap av hennes man Pär. Vilka urtrevliga människor alltså! Synd att de bor i Jakobstad och det är rätt sällan jag får en chans att hänga med dem. Det här var visserligen första gången jag träffade Pär, men jag fattar varför Ellen föll för honom.

Eftersom måndagen kom och gick och jag inte skrev någon veckoplan blir det en snabbversion nu i stället. I går spelade vi en match med mitt lag, det började bra men slutade mindre bra. Men vi har nästa match redan på söndag så då ska vi se till att ta revansch! I morse var det sista morgonyogan med Laura som varit instruktör på mitt coworking-ställe Wonderland de första månaderna. Hon ska åka till Nya Zeeland över vintern, men vi har i stället fått två (!) nya instruktörer och kommer i fortsättningen att ha yoga två gånger i veckan. Hur bra?!

Resten av veckan består av en hel del möten, en intervju, en fotografering (jag ska fota en kompis!) och förhoppningsvis blir det en extremt lugn helg. Jag längtar efter två dagar i rad då jag inte behöver göra nåt utan får ligga raklång i soffan och läsa.

Men något som känns extra kul: min redigering går över förväntan. Det går långsamt, men det går bra. I går läste jag en bit av det nyredigerade manuset och blev nästan förvånad. Det är liksom … bra? Undrar hur länge den känslan håller i sig, hehe. Nästa vecka tycker jag antagligen att allt är skit. Ifall du är mitt inne i en skriv/redigeringsprocess, var på skalan nedan placerar du dig?