Under 2017 använde jag sammanlagt nio (!) helger på skrivarkurser. Sex helger Litterärt skapande utspritt över året, en helgkurs med Mia Franck på VNF, en skrivarkurskryssning till Stockholm med Henrika Andersson och så ytterligare en helgkurs med Hannele Mikaela Taivassalo (klickar du på länkarna kommer du åt korta texter som producerats under dessa kurser).
Rätt sjukt ändå med nio helger skrivarkurs av 52 möjliga helger?! I år har jag inte varit på en enda kurs utöver veckan på Biskops Arnö, som så klart var fantastisk men det känns också som en evighet sedan. Jag blev typ nostalgisk (?!) när jag gick igenom bilder för det här inlägget. Så här skrev jag på bloggen från debutantseminariet:
Saknad är hälsosamt sägs det. Att ibland ta en paus, liksom backa lite och betrakta allt lite längre ifrån. Vila hjärnan, vila hjärtat. Att hela tiden få något, göra något, skapa något. Det kan inte sluta bra. Utan pauser kan inget födas, utan saknad finns ingen riktig lust.
Efter fjolåret var jag (föga överraskande) rätt trött på skrivarkurser men nu märker jag att suget växer fram. Jag längtar efter att få sitta i ett (ofta tråkigt) klassrum med andra, få en uppgift och så fem till tio minuter tid på mig. Att knacka på tangenterna och se vad som hinner hända på den korta tiden. Förr hatade jag verkligen snabba skrivövningar, nu älskar jag dem. Vad som helst kan hända och det är så häftigt!
En kunde tro att alla instruktioner och restriktioner skulle göra det svårt, men det är nåt med regler som väcker kreativiteten. Extremt fascinerande!
Det finns så klart en hel del övningar ute på internet, men det känns inte riktigt som samma grej att sitta ensam hemma och knacka ner ord. En del av det roliga är ju också att höra hur andra tolkat en uppgift. Under LittSkap skrattade jag flera gånger så att jag grät, speciellt till Annes historier. Jag saknar också det där skrivande sammanhanget. Att få prata skrivande och skrivardrömmar med andra likasinnade. Att få fundera på vad som är strålande i någon annans text och ge konstruktiv kritik på det som kunde bli bättre. Att själv höra vad folk fastnar för i mina texter och vad jag kunde utveckla.
Skrivandet är ju i grunden ett rätt så ensamt jobb. Visst har jag hjälp av fantastiska testläsare och redigeringen med Vad heter ångest på spanska? tillsammans med min redaktör var så otroligt givande och rolig. Jag älskar också att diskutera med Charlotte, både hennes och mina manus, för att hon alltid har så bra poänger. Och i morgon ska jag faktiskt få göra det! Vi har bestämt Skypedejt och jag ser så otroligt mycket fram emot att prata med henne. Reda ut skrivtrasslet i hjärnan.
Det jag önskar mig nu är en inspirerande skrivkurshelg men har inte hittat en enda helgkurs här i Finland. Måste jag liksom ordna en själv för att det ska bli av, haha? Det skulle också vara kul att samla ett gäng skrivintresserade vänner, träffas hemma hos nån och så har alla ansvar för att ha med sig någon kort skrivövning. Kanske nåt jag borde fundera vidare på?
Överlag saknar jag skrivandet just nu, det har inte funnits tid eller utrymme för det på sistone. Men den här veckan ska jag äntligen hugga tänderna i ett skrivprojekt! Det ska bli så roligt att sjunka in i den världen och säga ett hej åt mina karaktärer jag nästan glömt bort redan. Jag känner liksom hur pulsen stiger och hur ett leende sprids i ansiktet bara av tanken på att skriva igen. Ofta känner jag ett stort motstånd att sätta i gång, men sen när jag väl är det finns det inget bättre. Och nu längtar jag. Både efter det korta och snabba skrivet och det långsamma och fördjupande.
Har du gått på skrivarkurs? Vad tycker du är bäst/sämst? Och hojta till ifall du skulle vara intresserad av en helgkurs tillsammans med mig (och kanske nån annan). Det skulle vara sååå roligt. Både att leda och gå på kurs. Om du slänger in en skrivövning (eller två) i kommentarerna lovar jag att publicera resultatet här!
12 svar
hojtar
Yay!
Jag har också letat efter skrivarkurser att anmäla sig till, men inte hittat en enda som sku passa mitt schema – så jag e absolut intresserad av att hänga på!
Som språk- och litterturstuderande har jag alltid haft ett sammanhang där vi delat läs- och skrivupplevelser, men nu när studierna e slut så saknar jag det så extremt mycket!!
En simpel skrivövning som e direkt stulen från min tid vid Peffan: hela gruppen tittar på valfri artsy bild (vi hade en illustration av Harry Martinson) och skriver sedan på 5-10 minuter en dikt i valfri form om bilden. Så spännande att höra hur alla i gruppen tolkar bilden olika. Vissa skrev om hopp och kärlek medan andra (jag) skrev om trauma och döden :’D
Haha det roligaste är ju att höra hur andra tolkat (och hur en själv tolkat). Måste jag googla fram en illustration nu då och skriva på det? 😉
Skulle du också vara intresserad ifall kursen är i Helsingfors/Nyland?
Absolut! Jag bor i Hangö, men är relativt ofta in till Helsingfors pga möten! Håller verkligen tummarna för att det blir av! 👌😊
Hurra vad kul! Ska fundera hur detta kunde gå till och lägger säkert en preliminär förfrågan för att se det verkliga intresset.
Jag skulle vara intresserad 🙂 Går Författarskolan nu och är med i en nystartad skrivgrupp i Åbo, men är ändå relativt ny i skrivkurskretsarna: har ändå märkt att det är som knark – vill ju bara ha mer!
Yay så roligt. Måste lite fundera om jag kunde få ihop nåt och när. Knappast mer på det här årets sida, men kanske i januari. 🙂
Kanske vi kan ordna en skrivkurshelg på Åland 🙂
Jaaaa! Absolut! Skulle vara sjukt roligt! Du får gärna messa mig om du har nån idé för det!
Två övningar, coming up! 🙂
1) Beskriv ett hemsökt hus. Du kan börja med att berätta om det i de mest sterila termerna du kommer på ("Huset var byggt 1909. Det hade röda väggar med vita fönsterkarmar som vätte ut mot Djävulssjön"). Krydda sedan texterna genom att lägga in vissa ord: ("Det fördömda huset, som såg ut att vilja svälja en, slog upp sina dörrar till sin svarta buk år 1909. Sedan dess har det, med sina blodröda väggar och vita fönsterkarmar som på en död fisk blickat ner i det svarta vattnet i Djävulssjön"). Det är väl snart halloween, så det passar väl? 😀
2) Beskriv din arbetsstation (eller om du inte har det, där du nu sitter och skriver ditt svar). Vad säger det om dig? Om du sitter vid ditt databord där hemma, hur ser bordet ut? Finns där vykort från olika platser i världen, vilket tyder på att du älskar att resa? Är det rörigt, men ändå med en viss ordning, vilket tyder på att det FINNS visst en ordning, det är bara DU som kan förstå den?
Om du sitter på ett café och skriver detta, där finns det detaljer som säger vem du är. Sitter du med ryggen mot en vägg, så du kanske är nervös av dig och vill inte att någon kommer bakifrån? Eller kanske du bara vill ha koll på vad som pågår omkring dig?
Dricker du en vanlig svart kaffe, vilket kanske tyder på att du har en något enkel smak eller föredrar du något annat, som något ekologiskt grönt te, vilket tyder på något annat..
Du förstår vad jag menar 😀
Jag håller på att peta lite på ett blogginlägg som jag kallar för "den ensamme författaren", för visst gillar jag skrivkurser och jag tycker alltid om att träffa nya människor och umgås. 🙂 Men när det kommer till skrivandet så känns det som att jag gör det bäst ensam.
Fortfarande så är det inte helt uteslutet att jag går på någon kurs någon gång.
Men det är svårt att skriva inlägget, för jag vill ju inte låta som en tölp. 😀
Åh tack för övningarna! Ska ta itu med dem under helgen! Och ääh, tror inte du kommer att låta som en tölp! Jag vill gärna läsa dina tankar. Dessutom är skrivarkurser precis som allt annat – passar inte för alla och absolut inget måste. 🙂