Fem gånger jag klantat till det

Fredag, ljuva fredag! Jag tänker att vi firar den här bradagen genom att jag berättar om fem gånger när jag riktigt har klantat till det. Jag är i grunden väldigt organiserad och noggrann och kommer ihåg alla datum utantill osv. Men ändå är jag en sån enorm klantare då och då. Här kommer en topp fem var så goda!

1. Elvispat håret

Våren 2004 skulle jag baka min klassiska banankaka för våra tyska gäster. När jag höll på att vispa ägg och socker böjde jag huvudet ner, mitt långa hår fastnade i elvispen som var i gång och fastnade så klart direkt. Jag försökte stänga av elvispen, men lyckades inte och rev till slut ut sladden från kontakten.

Med elvisp i håret ringde jag helt i panik till pappa som knappt förstod vad jag sa. Han lyckades lugna ner mig och jag lyckades dra loss apparaten, men visparna satt kvar. När mina föräldrar kom hem började pappa lossa dem och allt resulterade i att jag blev skallig på ett litet parti på ca 2 x 2 cm. Håret växte ut men jag hade nog aldrig gråtit lika mycket i mitt liv som då. Nu tycker jag det här är ganska festligt. Tyvärr (?!) finns det däremot inga bilder på min skalliga härlighet.

2. Kollade inte bussanslutning i Bolivia

Efter att ha varit drygt två månader i Sydamerika hade jag lärt mig att det alltid finns en buss. Vart du än ska och när du än ska. Nå, det visade ju sig att det här inte riktigt stämmer. Jag hade bokat en resa till saltöknen Salar de Uyuni och åkte först en buss för att sedan byta till en annan. Den första bussresans sista timme blev förresten en kamp i och med att jag trodde att det fanns en toalett på bussen, men det fanns det inte, så jag var mer eller mindre sprickfärdig när jag klev av bussen och rusade in på toan.

Nöjd och glad gick jag sedan till biljettluckan för att köpa en bussbiljett till nästa destination. Kvinnan i biljettluckan meddelade att kvällens sista buss ska åka strax och att det inte finns en enda ledig plats. Neeejj! Jag fick helt panik och bönade och bad om att få åka med, förklarade att jag redan betalat för en tour på saltöknen och att jag måste få åka. Efter en kort övertalningsprocess sålde hon en biljett åt mig i gången och jag kom i väg!

3. Michaela von Nyheter

Att jobba med direktsänd radio kan vara svårt ibland. En säger saker fel, uttalar en mystisk ort fel, hakar upp sig på ord och så vidare. Men sitt eget namn ska en väl kunna? Jag råkar ha ett relativt komplicerat namn, men ändå. Det är mitt namn.

Men för fyra år sedan döpte jag om mig i en av eftermiddagens radiosändningar. Jag skulle säga “Mitt namn är Michaela von Kügelgen, nyheter igen om en timme”, men det blev ju inte riktigt så. Lyssna själv:

4. Slängde plånbok i soporna på McDonalds

Jag hade nyligen fyllt 18 och älskade att köra bil. Jag var gärna nykter och körde vänner både till och från nattklubben/krogen. Så också den här gången. Vi hade laddat upp med mat på McDonalds och när vi skulle gå in på nattklubben och jag skulle visa mitt ID märkte jag att jag inte hade det!

Jag hade haft min plånbok på McDonalds-brickan och slängt den i soporna tillsammans med allt annat skräp. Helt i panik ringde jag till McDonalds och bad dem fiska ut min plånbok. Först sa de att de inte kan göra det på grund av någon regel, men jag sa att då gör jag det väl själv och till slut fiskade personalen upp den. Sen luktade min plånbok Big Mac och ketchup ett bra tag.

5. Glömt pass eller plånbok när jag skulle resa

I våras när jag skulle resa till Budapest märkte jag på Helsingfors-Vanda flygplats att jag glömt passet hemma. Det fanns inte tid att åka hem efter det så jag fick chansa och åka iväg utan. Allt gick bra tills jag skulle boarda planet hem. De kollade passen och ville inte släppa mig ombord, men också det här klanteriet fick ett lyckligt slut. Läs hela historien här.

Och nu bara för nån vecka sedan när jag skulle på spasemester till Pärnu i Estland lyckades jag glömma plånboken hemma. Jag hade flyttat det från en väska till en annan på grund av handbollsträning kvällen innan och där i den väskan låg plånboken när jag seglade iväg med båten mot Tallinn. Lyckligtvis hade jag sällskap så det löste sig.

***

Så kort och gott kan vi väl säga så här: jag klantar till det med jämna mellanrum men allt löser sig alltid till slut. Och det är inte så farligt att klanta och klåpa, jag tror det snarare är oundvikligt på vissa plan. Dessutom blir det i alla fall roliga historier att berätta! Har du klantat till det nån gång? Berätta gärna!

Glad fredag på dig kära läsare, jag hoppas det här piggade upp din dag och att du har många roliga, avslappnande eller spännande planer för helgen.