”Hur klarade du dig utan smarttelefon??” Det frågade en kompis som nu är ute och ensamreser efter att jag berättade att jag 2009 reste i fem månader utan en smarttelefon – för att sådana helt enkelt knappt existerade. Visst fanns iPhone redan, men jag kände inte många som hade en smarttelefon då. Och hade definitivt inte en själv.
Jag hade med mig en gammal och vanlig Nokia, som sen dessutom slutade fungera i något skede så jag fick köpa en ny (typ ännu sämre) telefon för 60 dollar. När jag ville skriva nåt på min reseblogg eller höras med kompisar gick jag till ett internetkafé och betalade några dollar för att få uppdatera Facebook.
Vid kanske ett av världens mest turistiga ställen – Macchu Picchu – 2009.
I dag reser en på ett helt annat sätt. Smarttelefonen är med och Instagram och övriga sociala medier fylls av bilder och stories. En ska ju liksom dela med sig av sin resa. Och det leder ofta (i mitt fall) till att jag känner en press att göra coola grejer.
Att jag hela tiden måste bevisa på sociala medier att min resa är faktiskt underbar!
Samtidigt vill en kanske inte berätta att en just betalat för världens sämsta middag eller blivit grundlurad på en marknad. Det är mindre coolt att hänga med andra turister än att försöka infiltrera sig med lokalbefolkningen. Om en missat det där coola ölhaket på resan är det ju så himla pinsamt.
Men hörni nej. Så är det ju inte alls. En resa (eller livet överlag faktiskt) är ju ingen prestation eller tävling. En behöver inte göra något speciellt på en resa. Det är okej att göra vad som helst. Nu i efterhand är jag faktiskt glad att jag 2009 inte hade någon smarttelefon. Jag fick vara ”töntig” och göra precis vad jag ville – utan att tänka på hur jag skulle presentera det i en insta story.
I Buenos Aires i fjol.
Så till den här kompisen som nu är ute och reser och hade haft en dålig dag sa jag följande: Det hör till att ha dåliga dagar på resor, ofta blir en sur på grund av att något inte riktigt möter förväntningarna. Det är också jätteokej att göra superturistiga grejer eller att låta bli att göra dem. Du som reser väljer själv. Det är din resa.
Och allt det här ska jag försöka komma ihåg när jag själv är i Mexiko. Planen är faktiskt inte så himla spännande. Det enda jag önskar mig är sol & en avokado och öl om dagen. Så vill jag också gärna sova och läsa. Allt utöver det är liksom ett stort plus. Utmaningen den här gången blir att jag inte är ensam – hur gör en när en reser tillsammans med nån? Har typ glömt bort det, men lär väl lära mig det.
Med det sagt: aj jestas så jag längtar till denna semester. Mantrat i mitt huvud går ”på måndag vaknar jag i Mexiko, på måndag vaknar jag Mexiko”. Förra veckan och denna har jag skrivit/kommer att skriva åtta artiklar, gjort en korrekturläsning och samtidigt borde jag då redigera cirka 60 sidor roman. Hittills har jag åstadkommit drygt 20 sidor. Ja ja, på måndag vaknar jag i Mexiko!
Reser du helst ensam eller tillsammans med någon?
0
8 svar
Det är inte många år sen som jag ännu brukade byta ut min smartphone till en gammal hederlig nokia när jag reste! Jag tyckte det var så skönt att slippa bry mig om sociala medier och istället bara njuta av att upptäcka ett nytt land utan gps. :)) en bonus var ju också att jag aldrig behövde oroa mig för att mobilen skulle bli stulen! 😉
Haha ja! I min debutroman så gör huvudkaraktären Erika just det, lämnar smarttelefonen hemma och har med sig en gammal Nokia! Nu känns det ändå nästan som en omöjlig tanke för mig själv?! Också dels för att jag som frilans ändå måste ha lite koll på mejlboxen. Fast iofs finns det väl fortfarande internetkaféer osv …
Jag reser helst ensam för då får jag göra helt som jag själv vill. Å andra sidan skulle det också vara kul att resa tillsammans med någon som har något så när samma intressen. T.ex. vill jag helst uppleva något musikaliskt uppträdande och då gärna något lokalt och inte alltför mycket plastmusik för turister.
Sedan älskar ju folk att läsa om andras sjukdomar, olyckor och misslyckanden. Även på resor. Magsjuka, fickstölden, den missade bussen och lurendrejeriet på marknaden. Eller den oväntade romansen och spännande människomöten. Om det är tillräckligt bra skrivet, vill säga.
Åh, så bra du har som kommer iväg till Mexico! Jag hade också gärna åkt dit och vem vet, en vacker dag blir de min tur. Jag kommer att följa bloggen din med spänning! Ha en bra resa!
Ja det sköna med att resa ensam är att en får bestämma själv! Men jag ser också väldigt mycket fram emot att få sällskap nu. 🙂 Så roligt att du ser fram emot bloggrapporter, I’ll do my best!
Det är så sant!! Jag blir förvånad över hur jag klarade mig ett år ensam i Indonesien utan smarttelefon – men det gjorde man ju ändå! Nu blir jag väldigt ångestig om jag är utan nät en hel dag.. Kanske borde försöka vänja mig från det nu i Argentina? Äähh, fast är ju ändå på resa – och som du sa, på resa gör man det man vill – trots att de inkluderar sociala medier! 😉
Haha exakt! Fast jag tycker också det är rätt skönt att få glömma telefonen en stund och "bara vara". Ha det bäst på er resa, ska bli så ljuvligt att följa med!
Bra skrivet, nog ligger det alltid något i det där! Fast känner mig inte riktigt lika hang up på att få till de perfekta instabilderna- och stories, som det känns som att en del andra är. Eller så intalar jag mig bara det för att jag inte riktigt vill vara sån..? Vet inte riktigt, man får väl gå in på min instagram och döma själv vilket intryck jag ger 🙂 Men jag känner mig ändå tryggare med smarttelefon, om jag t.ex. vill kolla google maps eller något sånt, och så gillar jag ju trots allt att fånga allt och inget på bild eftersom det är en hobby även i min vardag 🙂 /www.mariasmemoarer.com
Jo det är sant att en smarttelefon känns som en trygghet, jag hade mycket nytta av den i fjol i Argentina! Jag fotar också bara med mobilen, så det känns praktiskt att ha allt i ett. Men kul Maria att du gillade inlägget! 🙂