En mör debutant

Aldrig i livet trodde jag att alla dessa bokroligheter skulle ta så mycket på krafterna. Men jag är helt slut. Tänk att det här som är så spännande och kul kan vara så tungt? Och jag är hungrig konstant. I och för sig är jag alltid hungrig, men nu har jag varit extra mycket hungrig.

Den här veckan har verkligen allt hänt. Allt. Fotografering, omslagsförslag, fotografen som skickade 24 foton, träff med redaktör och marknadsföringsgrejer. Samtidigt som jag har jobbat på mina LittSkap-antologitexter och kommenterat några andras texter. Jag börjar bli helt snurrig.

I dag var jag i nästan tre timmar på mitt förlag. Först snackade min redaktör Amanda och jag om manuset och vad som ännu behöver slipas (ja efter fyra år finns det fortfarande saker som kan bli bättre). Amanda har verkligen skarp blick och vi kom fram till mycket viktigt och bra. Nu är det ”bara” att omvandla snacket till romantext. Men jag vet att det blir jättebra så jag är motiverad!

Efter att vi snackat klart om manuset pratade vi om omslagsförslagen och skrev ner några ändringsförslag till illustratören. Det kommer att bli så himla snyggt, kan knappt vänta på att få se slutresultatet. Eller att få visa det till er. Men om en dryg månad eller så!

Till sist blev det ännu snack om marknadsföring och bokmässa och sånt med Andrea. Hon är en idéspruta som alltid är glad (också då hon säger att hon inte är glad). När jag sa att jag börjar ha svårt att smälta allt som händer sa hon att jag alltid kan återkoppla med henne, så fint! <3

Jag kan inte understryka det nog – jag är så otroligt glad och tacksam över att få jobba ihop med unga, smarta och drivna kvinnor som Amanda och Andrea och överlag med Förlaget.

Nu hoppas jag att jag lyckas somna i kväll. Nästan alla kvällar den här veckan har jag snurrat runt i sängen tillsammans med alla tankar. Känner att jag behöver processa allt för att hänga med. Så jag är verkligen mör men väldigt glad också. Jag lever ju liksom drömmen.