I går körde jag en mapp och lite papper till bokföraren och tänkte att jag skulle passa på att göra en trip down memory lane. Jag har redan länge tänkt att det skulle vara kul att åka till Svedängen (en stadsdel i norra Helsingfors) där jag bodde de 23 första åren av mitt liv. Sagt och gjort. Jag styrde fiestan mot bekanta vägar.
För det första måste jag säga att det kändes otroligt konstigt att vara i Svedängen eller att ens köra på vägarna jag kört på så många gånger. Jag har inte varit där sen mamma och pappa flyttade bort för fem år sedan, mycket har ändrats samtidigt som mycket såg ut som alltid förr.
Antagligen har träden vuxit, men ojojoj så det här såg lika ut som alltid förr.
Samtidigt som jag slungades tio, femton och tjugo år tillbaka i tiden passade jag på att köra lite backträning där för att få omväxling på löprutterna. När jag tränat klart körde jag ännu till ”vårt” bostadsområde. Det var en mycket märklig känsla att se allt det bekanta men utan att kunna gå in. Jag vågade inte stanna så länge med risk för att stämplas som en farlig typ.
Vad vill jag säga med allt det här? Jag vet inte, men tror jag bestämt måste göra fler besök till Svedängen i vår och sommar. Om inte annat så för att köra lite mer jävlig backträning.
0