På lördagen vaknade jag, precis som många andra, till den fruktansvärda nyheten från terrorattacken i Paris. Jag lyssnade så gott som hela dagen till rapporterna och alla extra sändningar i radio. Hörde hur mina (snart ex)kolleger kämpade med att berätta om händelserna. I något skede var jag tvungen att stänga av. Dessutom skulle vi i väg på fin middag på restaurang. Det var dags att duscha sig fräsch, klä sig snygg och fixa till håret. Två verkligheter möttes och jag fick krypa in i den tryggare av dem, den som tills vidare är min.
Att säga att världen brinner känns som en underdrift. Att nu säga att det gått för långt eftersom terrorn kryper närmare in på oss själva är för sent. Världen, de som har makten, måste ändra kurs. Det är viktigt att allt fler blir medvetna om vad som egentligen pågår och redan har pågått i flera år. Det som skedde i Paris är tyvärr vardag på flera håll i världen men det är sällan västvärlden verkligen reagerar. Läs bland annat den här texten av Lisen.
Som jag skrev är det viktigt att vi blir medvetna. Att vi kräver större mod av politiker och beslutsfattare världen över. Hat och våld föder mer hat och våld. Vi måste satsa på andra metoder, skapa en tro för framtiden och mänskligheten. Samtidigt är det helt okej att ibland stänga av. Slappna av med något helt annat. Kanske en film, tv-serie eller en bok. Och det är just såna böcker jag vill skriva. Jag kunde skriva om mycket ondska och hemskheter, men just nu tycker jag att verkligheten sköter det tillräckligt bra utan att jag behöver blanda in någon fiktion i det. När jag skriver vill jag göra människor glada och ge dem chansen att försvinna ur verkligheten ett tag.
Hur gör du för att stänga av? För jag tror ingen människa klarar av vår verklighet dygnet runt.
0
