Det är ju inte precis något jag brukar vara. Alltså spontan i november. Helst vill man ju krypa ner under täcket före klockan nio på kvällen med en god bok. Att ens tänka på att gå ut känns mest som ett straff.
Men i dag hände något magiskt. Min kompis Hanna frågade om jag ville komma över för lite häng och jag tackade ja. Vi bor visserligen på en knapp kilometers avstånd från varandra, så det är ju inte långt, men det är november. Det blev en skön kväll med mycket snack så det jag försöker säga – lite spontanitet i november gör gott för själen.
Tycker hösten i år varit jättefin men direkt det blev november blev det ruskigt. Brukar du falla in i novemberkoma och inte ha lust för någonting alls?
Trävallgård i Helsingfors är så otroligt fint. Också en regnig novemberkväll.
4 svar
Nog tar ju mörkret på lite, lite snö skulle lysa upp men sen igen så är det skönt för kroppen när det inte är minusgrader.. I början av november är det segt men i andra hälften av månaden får jag redan mina ”julryck” och blir rysligt peppad att fixa och dona, fotografera och pyssla.
Skönt om du inte sjunker ner i totalkoma. Jag känner nog ofta att november är som att ta sig fram i sirap. Men håller man sig själv i gång är det enklare att tackla också de mörka månaderna! 🙂
Ja, november-december- januari-februari-marskoma brukar jag hamna i! Syns i april, typ!
Haha, tur att man försjunka i sin text! 🙂