Tänk att den här tjockisen också hittade kärlek eller varför jag är nöjd över att inte längre nätdejta

Okej oj, blev lite väl lång rubrik på det här inlägget men vi kör! Facebook påminde mig i dag (ÄLSKAR den funktionen) om kanske den mest underhållande och störande snubben jag stött på under mina tidvis väldigt utdragna nätdejtingperioder. Jag skrev ett inlägg för två år sedan där jag beskriver vad vår konversation gick ut på (lönar sig att klicka, lovar!). I korthet skrev den här snubben ett första meddelande där han var neggig och jävlades med mig och när jag påpekade det för honom kontrade han med att kalla mig tjockare än medeltalet. Ah, so classy!

Och ja – nätdejtingvärlden är full av tölpar och idioter. Speciellt om en själv råkar vara ute efter att hitta kärlek och ett förhållande är Tinder och alla dess appkompisar ett minfält redo att spränga sönder ditt hjärta för varje gång du lyckas högerswipa på nån som inte har riktigt, eh, samma intressen som du. Fastän jag själv tydligt skrev att jag var ute efter nåt äkta var det både en och annan som inledde med “hej, ska vi knulla?”.

Men så finns det undantag. Fantastiska undantag. De är inte många, de gömmer sig bland all skit, de är tidvis totalt försvunna från radarn, men sen ibland så kommer det en typ du vill högerswipa på riktigt. Inte på grund av slentrian eller för att han kanske är okej trots att han poserar halvnaken på gym på alla sina bilder. Utan på grund av att han har en snäll blick och en fin presentation som får magen att göra volter.

Så ni som kämpar med tölpar och idioter som han från två år sen: håll ut, det kommer nåt bra, jag lovar! Men jag ger tyvärr ingen garanti för hur många idioter du måste få meddelanden av eller dejta före det händer. Ibland känns det som om en miljon dejter minst, ibland kanske du träffar drömpersonen direkt. Men ett är säkert: du kommer inte att träffa någon om du inte vågar chansa det minsta lilla. <3